Många av de personer jag har pratat med blev liksom jag bestörta när vi läste i Corren att det eventuellt skall bedrivas skyddsjakt på den lilla lodjursstam som har etablerat sig i Kinda kommun. Nu slår jägarna sig för bröstet och bildar jaktlag utifall lodjuren skulle råka riva något tamboskap. Dessvärre har man de senaste åren kunna följa en negativ trend hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen som skall skydda djur och natur verkar helt gå i jägarnas ledband när det gäller jakt av våra fridlysta arter. Här kan man tydligt se att det inte är samer eller de som har tamboskap som driver frågan om jakt på våra stora rovdjur hårdast, utan sorgligt nog så är det jägarkåren som gapar högst.
Vari består då problemet? Borde man inte som jägare vara intresserad av viltvård generellt? Här handlar det om att jägarna ser rovdjuren som konkurrens om klöverviltet som hindrar dem från att fylla frysboxen. Skyddsjakt för tamboskap utan tvekan ja! Jakt för nöjes skull på utrotningshotade djur utan tvekan nej!
Jägarförbundet hävdar även att de är rädda om sina jakthundar, paradoxalt är dock att det under vargjakten 2015 bedrevs hetsjakt med just jakthundar mot varg i flera län. Denna mycket hänsynslösa jaktmetod användes under medeltiden samt i Sverige 2015, var fanns omsorgen om hundarna i detta läge och hur kan länsstyrelsen tillåta att man använder sådana jaktmetoder?
Den stora nedgången på lodjur som har skett de senaste åren beror på för hård jakt, ytterligare hot mot lodjuren är att de dessvärre drabbas av rävskabb.
Återigen till Kinda kommun och länsstyrelsen i Östergötland, borde inte ni vara stolta över att det finns en liten fin lodjursstam i er kommun? Som bjuder människor på naturupplevelser få förunnat.
Anna Gustafsson