En överväldigande majoritet av svenska folket vill att välfärden ska ägas och drivas i offentlig regi. Idén om allas lika rätt till vård, en bra skolgång och en värdig ålderdom har i Sverige länge varit självklar. Det "nya arbetarpartiets" starka kopplingar till skandalomsusande välfärdsbolag är inte längre någon hemlighet och vi har nu fått se vad som händer när riskkapitalbolag själva får avgöra hur mycket välfärden får kosta.
Elever och lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och personliga assistenter, vårdtagare och anhöriga har fått betala priset när världens bästa välfärd såldes ut. Nedskärningar och privatiseringar sätter sina spår överallt - i sänkta löner, stressigare arbetsdagar, mindre personaldemokrati och köer i vården. Lägg till betygsinflation och katastrofala resultat i skolan då lärare inte hinner med att göra sitt jobb. Många eldsjälar flyr skolan då stressen har blivit för stor.
Svaret från det klassiska arbetarpartiet Socialdemokraterna borde självklart vara att sätta ner foten mot välfärdsföretagens plundring av skattepengar och i stället satsa på mer personal och bättre kvalitet i den gemensamma välfärden. Trots detta samt påtryckningar från partiets och LO-förbundens medlemmar fortsätter Socialdemokraterna med en välfärdspolitisk linje som till och med får Göran Persson att hoppa till i sin herrgård.
En del frågetecken rätades ut när det nyligen kom fram att flera tunga socialdemokratiska politiker tjänar stora pengar på att äga och sitta i styrelser för de bolag som gör vinst på svenska folkets behov av välfärd. Vill man behålla någon form av trovärdighet bland Sveriges löntagare måste banden mellan partiet och vårdföretagen kapas. Vårdföretagare har ingenting i ett arbetarparti att göra.