Vem är jag? Vem är du? Vad är ett land och vad är en värld? Dessa frågor cirkulerar konstant i mitt huvud varje gång någon undrar vilken kultur jag känner att jag passar in i. Känner du dig som svensk? Känner du dig inte som en kurd? Jag har bott i Sverige i princip hela mitt liv, om mitt hemland kan jag inte mycket men engelskan är mitt favoritspråk. Även tyskan har jag ett stort intresse för.
Ja, vad känner jag mig som? Känner jag mig som en svensk när jag sätter mig framför datorn och läser om hur man firar Thanksgiving? Känner jag mig som en kurd när jag firar midsommar med min farmor? Finns det alltså något speciellt som jag bör känna? Nu blir jag förvirrad för jag vet faktiskt inte vad jag känner eller vem jag är, men spelar det någon roll? Jag känner mig som en helt vanlig människa som älskar kulturer men har tyvärr ingen lämplig förklaring till vilken kultur jag själv tillhör.
Allt det här får mig att tänka på något så simpelt som: Är det verkligen min plikt att älska mitt land? Eller är det min plikt att älska världen? Vi lever i en värld där migrationen har blivit ett samhällsproblem och det var, sorgligt nog, många som bestämde sig för att sova under historielektionerna. Nu vet jag vad du tänker men nej, jag har ingen som helst lust att sitta och diskutera Sverigedemokraternas politik eller, dessvärre, deras främlingsfientlighet. Dock har jag lust att diskutera rasism då historien har klargjort dess konsekvenser.
I mitt hemland träffade jag tyskar, indier, japaner och fler människor vilka alla utstrålade kärlek och glädje. Men precis som i många länder utmålades de nya kulturerna som syndabockarna i samhället. Detta gjorde att jag började fundera över varför alla immigranter alltid kategoriserades som syndabockar, oberoende av vilket land de emigrerade till. Gynnas vi av det faktum att människor lämnar ifrån sig alla sina ägodelar och tar sina barn i handen medan de kämpar för att hitta skydd innan bomberna exploderar över deras hus? Finner vi lyckan när vi yttrar oss rasistiskt för att göra flyktingarnas liv värre? Yttrandefrihet betyder inte att du har rätten att diskriminera andra, den är till för rättvisa och inte förtryck.
Om vi återgår till den komiska frågan: Vad känner du dig som? Så skulle jag denna gång säga att jag känner globalisering. Inte invandring, syndabockar eller främlingsfientlighet. Jag känner en värld där olika etniciteter växer samman och ingen ifrågasätter en annan människas bakgrund.