Skogsavverkningar sker numera året runt, dygnet runt, oavsett temperatur och bärighet i skog och på skogsbilvägar. Maskiner typ skördare och skotare blir större och tyngre för slutavverkningar, skador i skogsområden med dålig bärighet blir allt värre och skogsbilvägar totalt sönderkörda av tunga virkestransporter.
Vem står för slutnotan när förstörda vägar och igenkörda diken skall upprustas? Vem återställer skogsmarken, när naturliga vattenflöden, mikroorganismer i jordytan, gamla stigar med mera förstörts – om det över huvud taget går?
Förekommer det några som helst samtal mellan företrädare för skogsbruket och skogsindustrin? Är man någonsin ute tillsammans och diskuterar hur illa det kan se ut och vad man skall göra åt det? Vad säger Skogsstyrelsen, som ju har ett tillsyningsansvar?
Industrin behöver råvara – självklart. Var finns lagren? Inte längre vid industrierna i varje fall. Alla lager skall finnas vid bilväg och vara tillgängliga dygnet runt, året runt. Inga egna lagringskostnader tillåts. Att bygga upp lager vid tjälsäkra vägar eller vid terminaler, är den tanken numera borta?
Att enbart avverka under tjälsäker period och bygga upp virkeslager under den tiden är inte längre gångbart, det kostar för mycket att ha maskiner stående. Diskuteras över huvud taget skador på vägar och i skog? Har möjligen den så kallade marknaden något intresse av sådant eller gäller enbart dess förväntningar på högre avkastning, kortare genomloppstider med mera, och så får naturen och bilvägar ta stryk. För inte räknar man väl med att det enskilda skogsbruket skall stå för alla kostnader, eller hur?
Klimatet blir allt varmare och vi kanske aldrig mera får riktigt tjälsäkra vinterförhållanden. Möjligen blir det så, och då det finns inget att göra, eller? Men för det mesta har man lyckats att utveckla nya maskintyper, nya avverkningsmetoder och annat till fördel för skogsbruket. Forskas det någonting på att lösa de alltför stora maskinernas framfart? Det kan inte vara olösligt, och vi måste ju trots allt försöka vara lite optimistiska inför framtiden.
Men, framför allt, låt oss hejda oss ett tag, bara några dagar, och titta efter hur det ser ut när man avverkar och transporterar i halvmeterdjup lera! För nu har det gått fel! Välkomna ut från skogsindustrin och befraktande företag, jag kan vara er ciceron.