”Välfärden tjänar på privat lönsamhet” skrev Christian Dahlgren på ledarsidan den 1 september. Verkligheten visar motsatsen, att vinstdriven sjukvård tjänar på välfärden. Som alla vet lockas privata investerare till områden där det finns pengar att tjäna och där det finns efterfrågan och säkra kunder med stor betalningsförmåga.
Men vårdar vi våra sjuka och svaga för att vi kan tjäna pengar på att göra det?
Nu är det väl snarare så att vi skattebetalare bekostar sjukvården gemensamt för vårt eget bästa och inte till vinster i vårdbolagen, hur välgörande det än kan vara för ägarna.
Skall verkligen vinsten i vården vara den viktigaste drivkraften? En vård som drivs i syfte att generera vinst har ett egenintresse av att efterfrågan på vård ökar och inte att få ned vårdköerna.
Låt oss slippa en sjukvård som alltid måste jaga en allt högre lönsamhet för att vara attraktiv på en krävande aktiemarknad.
Det talas mycket om ”kostnadseffektivitet”, men sanningen är väl att landstingen nu har mer administrativt arbete med avtal, uppföljningar, lag- och avtalstolkningar, utvärderingar och så vidare. Vårdvinsterna går med andra ord till de privata vårdföretagen och kostnaderna för ökad byråkrati drabbar skattebetalarna.
Till sist undrar jag hur mycket våra sjukvårdskostnader ökat med den privata stafettläkarverksamheten. Landstingsanställda läkare som under sin kompledighet jobbar som hyrläkare via bemanningsföretag, där vinstintresset är helt dominerande inom verksamheten.
Privata alternativ inom välfärdssektorn har inte blivit den mirakelmedicin som många hoppades på, skrev dåvarande forskningschefen på SNS redan 2011.
Skattebetalare