Svar på ”Ta fram glädjen!”, 11/6.
Det ska vara roligt att motionera och röra sig, skriver signaturen Lovisa.
Jag instämmer i allra högsta grad. Vi svenskar är också mest fysiskt aktiva i hela Europeiska unionen – framför allt motionerar många fler äldre i vårt land än i andra länder – men lika sant är att många avstår från att idrotta. Det behöver inte vara ett problem, men stillasittande i förening med (för) mycket mat, påverkar otvetydigt hälsan.
En lång rad idrottare har därför i ett gemensamt upprop föreslagit att det ska vara fler idrottstimmar i skolan. Många barn skulle säkert vara glada över att öva höjd- och längdhopp och få spela mer fotboll, basket eller innebandy. Men precis som Lovisa skriver är skolans idrottstimmar en plåga för många barn och ungdomar, just de som kanske borde idrotta mest men som inte gillar tävlingsmomentet eller för den delen de gemensamma duscharna efteråt.
Regeringen har initierat Idrottslyftet, en årlig satsning på 500 miljoner kronor, för att få fler barn och unga att börja idrotta och framför allt fortsätta idrotta högre upp i åldrarna.
Jag har besökt många skolor som inom ramen för Idrottslyftet erbjuder pröva-på-dagar i samarbete med olika idrottsföreningar; det kan vara orientering, fäktning, judo, skateboard, simning, paddling, dans … Idrotter som erbjuder rörelse och glädje på fritiden och som inte behöver vara tävlingsinriktade.
Men det finns också vardagsmotion och här kan föräldrar vara goda förebilder! Allt behöver ju inte ske i organiserad form. Det är därför ett problem, anser jag, att barn ofta skjutsas i bil till skolan även om det skulle vara möjligt att till exempel gå eller cykla.
Vi har därför i direktiven till en färsk utredning om vår livsmiljö också tagit upp barns behov av närnatur och välplanerad utemiljö för lek och utveckling.