Svar på ”Lärare är inte dagisfröknar”,Jennica Åström, Debatt, 27/4.
Skolans problem kan inte sammanfattas på ett bättre sätt, Jennica! Din analys är klockren, klarsynt och pekar på saker som inte accepteras på någon annan arbetsplats än i skolan. Du pekar på hur vuxenvärlden, allt från ledande politiker till rektorer, lärare och föräldrar har kapitulerat. Negativa konsekvenser av egna val och beteenden kan alltid skyllas på andra och den allmänna attityden är att ”min lille Olle gör minsann inga fel”.
I samhället i stort har det blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Nu är det tyvärr ”en magnifik supertanker” som behöver vändas.
Själv började jag högstadiet 1970 och jag vill påstå att förfallet började då någon gång (ett resultat av 68-vågen måhända).
Sedan fortsatte det. När mitt äldsta barn började på högstadiet 1993, bedömdes till exempel klassens matematikkunskaper vara ”häpnadsväckande låga”. 1998 fick mitt andra barn ett IG i slutbetyget från högstadiet på grund av att ett slutarbete, trots påminnelser, inte lämnades in. Som förälder fick jag ingenting veta, kanske beroende på förbiseende, men i värsta fall kanske läraren kände obehag inför att ta en sådan kontakt.
Jag vet att det kommer att gå bra för dig i livet Jennica och jag hoppas att du får mycket att säga till om. Utvecklingen har förvisso inte stått stilla, men när den å andra sidan inte heller har gått framåt, behövs sådana som du.