Partiledardebatt i tv numera: Aggressiva korta påhopp, ytlig munhuggning, hetsiga inövade repliker och närmast slagsmål om programledarnas uppmärksamhet.
Några av oss finner detta positivt. Fart och fläkt och underhållande, där partiskillnaderna effektivt framkommer. Och det ska ”hetta till” – annars kan man lika gärna byta kanal. Andra ser det tröttsamma trätandet – det gamla vanliga. Inget nytt. Förutsägbart.
De här tillställningarna är hårt styrda. En rad ämnen ska avhandlas inom en bestämd tidsram. Resultatet oftast en svit oavslutade deldebatter.
De flesta partiledarna har anpassat sig väl. Se till att få fram det du tänkt säga oavsett anbefallt ämne. Attackera hårt en motståndare – en minidebatt uppstår och du får behålla ordet en stund. Gör det gärna när ämnesbyte anas. Den angripne hinner inte svara och du får sista ordet.
Nu finns skäl att på prov återgå till den tidigare uppläggningen. Varje parti får en bestämd tidsram att förhålla sig till. Partiföreträdarna avgör själva hur mycket tid man ska ägna sig åt att presentera sin egen politik och hur mycket tid bemötandet av de andra ska få. Kunniga programledare kan gå in och begära förtydliganden när det behövs.
Debatt på det här sättet underlättar för tittaren/lyssnaren att få ett helhetsgrepp om vad partierna står för. Det är oerhört viktigt ur demokratisk synvinkel.
Lars Neselius
Linköping