Den 23 november 1910 avrättades Johan Alfred Andersson Ander på Långholmen i Stockholm och blev därmed den siste i Sverige som avrättades. Han är den enda som avrättats med giljotin i Sverige.
1921 avskaffade Sverige dödstraffet i fredstid och först 1973 avskaffades det totalt.
69 länder har dödstraffet kvar och har genomfört avrättning de senaste tio åren (2008) . Deklarationen om de mänskliga rättigheterna fastslår tydligt rätten till liv och ändå förekommer alltså dödstraff i över 60 länder.
Amnestys syn på dödstraffet är att straffet är helt oacceptabelt och måste avskaffas. Dödstraffet är den mest extrema formen av grym och förnedrande behandling, och det är dessutom oåterkalleligt. Många oskyldiga har avrättats i flera av världens stater, och Amnesty International tycker att världens regeringar borde inse att dödsstraffet inte är ett straff - det är ett brott.
Personer som konfronterar mitt starka motstånd mot dödstraffet gör det nästan alltid med hämndmotivet: Tänk om någon tog livet av någon närstående är nästan alltid början på ifrågasättandet. Många studier framförallt i USA visar dock att den förväntade lättnadskänslan som sägs uppstå när mördaren dödats aldrig infinner sig. Jag hoppas självklart att jag aldrig ska behöva uppleva att en närstående blir mördad men är övertygad om att jag inte skulle vilja se den personen avrättad utan att det blir ett ett liv i en cell för personen.
Senaste uppmärksammade fallet är Irans planer på att avrätta Sakineh Ashtiani, en Iransk tvåbarnsmor, genom extremt grym stening. Hennes påstådda brott är otrohet. Dödsstraff kan aldrig tolereras men att göra det på ett så grymt sätt som möjligt måste väl få även förespråkare att ta avstånd?
Amnesty International arbetar mot dödsstraffet, men inte för frigivande av mördare, utan vill få till stånd rättvisa rättegångar och humanare straff.
Mårten Rosander
distriktsordförande
Amnesty Östergötland/Södra Sörmland