Jag är mycket väl medveten om vilka utmaningar hemtjänsten ställs inför och att budgeten måste hållas. Men hur fungerar verkligheten egentligen? Har ni politiker någonsin ställt er den frågan? Eller har tjänstemännens skrivbordsbeslut helt tagit överhand? Blir det verkligen billigare om vi drar ner på personal vilket ni nu uppenbarligen gör eller borde vi inrikta oss på något annat?
De fina, vackra ord som Liselotte Fager (KD) skriver om hur förändringsarbetet för att stärka hemtjänsten ska utformas överensstämmer inte med verkligheten. Det blir snarare ett arbete för att försämra den hjälp sjuka och gamla behöver i sina hem. Visionen är vacker men för att den ska nås behöver man först lyssna på de som arbetar i verksamheten och tillsätta mer personal samt förbättra deras arbetsvillkor.
Det blir allt fler som behöver hemtjänst vilket medför att man inte kan dra ner på personal utan snarare behöver utöka den. Dels för att både personal och behövande ska känna sig trygga i det arbete som utförs och dels för att inga andra ska bli drabbade om något oförutsett skulle inträffa.
Varför kvarstår de stora besparingskraven om nu pengar tillförts?
Vi som behöver hemtjänst är människor med behov och känslor som aldrig får åsidosättas för ekonomins skull. Men så är fallet idag.
Helene Andersson