Teknikföretagens vd Åke Svensson argumenterar för en icke ny synpunkt att ungdomen skall välja en utbildning som efter examen (kanske 8 år) kan ge jobb, helst inom exportindustrin. Han vill att valet troligen bör vara ingenjör eller civilekonom.
Jag har inget emot att ungdomen satsar på något av detta, men det finns anledning att ta sig en fundering på om vi alltid skall argumentera för våra barn att satsa på just dessa utbildningar. Är det säkert att Åke kan garantera jobb inom exportindustrin för de som gjort hans val. Ungdomen tar sig givetvis en fundering då de ser både varsel och framtida produktivitetssatsningar som i framtiden innebär färre anställda. Om vi däremot hittar nya branscher som ger dessa ungdomar en tro på framtiden, så upp med några exempel, Åke.
För egen del så är jag säker på att vilken utbildning som helst där eleven får lära sig både analytiskt och kritiskt tänkande parat med förmågan att jobb i grupp är den största tillgången för vårt framtida samhälle.
Ett exempel litet utanför ovanstående, men ändå tankeväckande. Jag läser just nu ”Minnen” nr 3 av Ernst Wigforss (avser åren 1932–1949), Han är troligen den finansminister i Sverige som betytt mest för det samhälle vi lever i just nu. Det var han som formade krisuppgörelsen på 30-talet med satsning på infrastruktur, bostäder och andra offentliga investeringar med skäliga löner för de som var berörda. En del av detta finansierades med lånade pengar. Allt detta gäller även i dag om vi skall klara oss helskinnade genom kriser. Till sist, Wigforss utbildning, docent i nordiska språk.