Gefle Dagblad bombhotades under torsdagen. Detta efter att tidningen publicerat ett antal granskande artiklar om gävlemoskén Al Rashiden.
Polisen vet i skrivande stund inte om det rör sig om någon bomb. Men även om det aldrig fanns någon riktig bomb, så är detta allvarligt. Att hota mediehus är en frontalattack mot yttrandefriheten och demokratin. Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg gick direkt ut och berättade det enda rimliga: granskningen fortsätter. Allt annat är otänkbart.
Hoten mot medierna ökar. Förra lördagen skrev jag om journalisten Niklas Orrenius, som under flera dygn fick motta allvarliga hot. Enligt branschorganisationen Tidningsutgivarna har tidningar och etermedier hotats och trakasserats över 300 gånger det senaste året. Det är nästan ett hot om dagen. Det är allvarligt och helt oacceptabelt.
I dessa tider av polarisering och uppdämda känslor kring invandring, flykt och integration är det oerhört modigt av Gefle Dagblad att granska moskén. Det visar sig nämligen att imamen Abo Raad i Gävle stöder och sprider extrem islamism och jihadism. Moskén har vid flera tillfällen förknippats med personer som mer eller mindre öppet stöder samma extrema islamism som IS står för. I och med att det även bedrivs tydligt missionerande verksamhet genom moskén är det fler som möts av denna våldsbejakande och extremt konservativa islamism. Artiklarna som publicerats är mycket bra läsning på flera sätt: dels som en granskning av radikaliseringen, men också för att de förmedlar en massa kunskap om islam och dess olika riktningar. Bara det gör dem väl värda att läsa.
Såhär motiverar chefredaktören Anna Gullberg varför tidningen publicerar granskningen: ” Muslimer i Gävle har hört av sig till oss, bekymrade över den riktning som moskén tagit, och vi har tagit deras funderingar på allvar. Moskén är en samhällsinstitution i Gävle, lika viktig som Svenska kyrkan och frikyrkorna… Men som en viktig aktör i gävlesamhället ska moskén och dess företrädare kunna utstå samma granskning, och samma offentlighet som vilken annan organisation som helst.”
Detta är en publicistisk hållning som är rotad i demokratin och yttrandefriheten: att extremism, rasism och våldsamma ideologier alltid ska granskas, oavsett vem som står bakom. Att kartlägga radikaliseringen av moskén i Gävle är ett lika viktigt uppdrag som att systematiskt slå hål på den flora av högerextrema lögner som frodas på diverse olika sajter och forum, och som sipprar ner som ”sanningar” i den offentliga debatten.
För om vi inte gör det, om vi inte lika skoningslöst ifrågasätter all extremism oavsett var den kommer ifrån, så sviker vi de utsatta. Vi sviker dem som – oavsett hudfärg, bakgrund och språk – varje dag lever sina liv i det här samhället med självklar respekt och tolerans. Som imamen Kashif Virks, som i en intervju med Gefle Dagblad säger att ”Vi känner nu att eftersom islam är i fokus i ett negativt perspektiv så måste vi vara öppna mot allmänheten och ta avstånd från extrema tolkningar av vår religion”, och vidare menar att Sveriges moskéer måste bryta tystnaden, vara mer informativa och öppna.
Islam är, liksom kristendom, en del av Sverige. Genom att informera, granska och berätta så bidrar modiga tidningar som Gefle Dagblad både till att exponera den lilla grupp som driver på radikalisering och extremism. Men också till att minska fördomar och kunskapsbrist, vilket är minst lika viktigt.