Polisen spände ögonen i mig.
– Nehej, det här tyder på att du har rökt hasch, sa hon strängt.
Jag hickade till.
– Va? Jag förklarade duktigt att jag minsann aldrig ens rökt en cigarett, men kände mig förstås en smula skakig.
Den här, till en början mycket obehagliga händelsen, lastar jag mina kära vänner för. Det började en alldeles vanlig, solig lördag i september för några år sedan med att en mig mycket kär kompis kom och hämtade mig inför en planerad shoppingdag i Linköping. Eftersom hon ”kände sig lite tung i huvudet” bad hon mig köra.
Visst, intet ont anande tog jag ratten. I höjd med polishuset kliver så nämnda konstapel ut i vägbanan och vinkar in mig med myndig min. Jag körde åt sidan och parkerade rekorderligt långt fram för att alla andra bilar, som jag ju förstod också skulle vinkas in, skulle få bra plats bakom mig.
Inga andra bilar kom, men blåögd som jag är var det inget jag noterade.
Jag blåste, visade körkort och svarade på frågor. Sedan tog den uniformerade kvinnan fram en penna.
– Följ den med ögonen, befallde hon.
Men det var just det testet jag tydligen inte klarade och som innebar att jag skulle ha rökt hasch.
Ungefär då kastade sig mina andra vänner ut ur bilar som stod parkerade på andra sidan gatan. Mycket nöjda förstås. Och eftersom jag vid den tidpunkten jobbade som kriminalreporter fanns det en och annan nöjd polis innanför fönstren på stationen också.
Nåja. Det bjuder jag väl på. Någon shoppingtur blev det förstås inte tal om.
I stället drog sällskapet vidare till Örebro där jag iklädd en heltäckande nallekostym fick vandra runt i stan. En efter en dök fler vänner upp tills nästan alla de som står mig närmast var på plats.
Det blev en underbar dag. Som en försmak inför nästa underbara dag som för vår del inföll i oktober.
Nu är det vår och för många bröllopstider. Det är härligt. Men se upp. Går du i giftastankar så var beredd. En god vän kan vara förklädd på många sätt.