När jag säger att jag är ateist till mina religiösa släktingar tycker många av dem synd om mig. Det är de inte ensamma om. Många människor som inte tydligt tagit avstånd från religioner gör inte det av den anledningen att de ser tron som tecken på ett andligt liv. En tvivlare eller troende person anser sig oftast ha ytterligare en dimension än en vetenskapsbunden ateist.
Allt i livet går faktiskt inte att förklara - ännu, vill jag tillägga. Ett av Oscar Wildes bästa citat är att vetenskapen är en dokumentation över döda religioner. Trots att jag inte tror på ett högre väsen som planerat, skapat och som när som helst kan ingripa i våra liv, tror jag på ett andligt liv.
Musik och litteratur har så länge jag kan minnas haft en plats i mitt liv. Som vänner har musiken och böckerna följt mig igenom livet. De har varit en källa till glädje och i svåra tider hjälpt mig att hantera det onda. Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan böckerna och musiken. Fattigare antar jag. Upplevelser av det andliga är för mig tätt förknippat med musik och litteratur.
Vad är då det andliga? Om man tror att det är något som är styrt av ett regelverk och formaliserar högre makt ingår man i gruppen religiösa eller rättare sagt troende. För mig är det att för ett kort ögonblick beröra det som är det innersta i en människa. Att för en kort stund röra vid en ren glädje eller ett öppet sår. Många svenskar har en högst religiös relation till naturen.
Människan har alltid haft ett andligt liv och behov att söka ett uttryck för det. Religioner vädjar till den som söker och erbjuder en ledande hand. Livets begynnelse, slutet och döden har en plats i alla religioner, som ger tröst, förklaring och form för det Obegripbara. Liv. Sorg, glädje, kärlek och döden är några genomgående teman i ALLA religioner. Det är inte en slump får vi anta.
Religioner har kommit och gått. Vissa har haft längre livslängd än andra. I takt med vetenskapens utveckling och att fler och fler människor får rättigheter måste de tidigare så självklara religionerna finna nya tolkningar och roller för att inte dö. I vissa delar av världen har religiösa grupper tagit till våld och lagar för att säkra sin makt.
Musiken och litteraturen behöver dock inte göras om. Ett klassiskt stycke väckte samma känslor på 1800-talet som nu år 2006.
Jag önskar att fler människor som har en stark religiös tro letade inom konsten efter det andliga. Tänk vad mycket bättre världen hade sett ut och hur mycket fredligare den hade varit om talibanerna funnit en annan andlig väg än en strikt form av islam.
Världens religioner är en inre källa till mycket gott för många människor, men så fort den känslan kollektiviseras och omsätts i lagar och formaliserade normer blir det farligt och risk att flera grupper straffas då de inte passar in i mallen.
Som en andlig och demokratisk person förstår jag människors behov av att finna ett eget rum där andligheten uppstår och får vara. Andlighet är ett mänskligt behov och inget som reli-gionerna har patent på.
Även om jag är ateist tror jag på att människan själv ska få klä detta rum, även i religiösa tecken. Dessa religiösa tecken ska dock vara högst personliga.
Dilsa Demirbag-Sten
Politisk krönikör