När jag var barn körde Konsum med slagordet "ej tjäna på andra, men tjäna varandra". Det lyfte fram att kooperationen avvek från andra matbutiker där syftet var att tjäna pengar åt ägaren på kundernas bekostnad.
Det var propagandistiskt effektivt i en tid där handeln undvek att konkurrera i onödan och där Konsum ofta var om inte bäst så åtminstone billigast. Men med tiden ökade konkurrensen i handeln och Konsum hade svårt att hänga med. Priserna var inte längre de lägsta i branschen och med utbudet och kvaliteten var det litet si och så.
Vinstdrivna företag visade sig vara både bättre och billigare för konsumenterna. Och trots den lojalitet som Konsum byggt upp under generationer började det gå riktigt illa för kooperationen. Man tvangs till en drastisk omstrukturering som fortfarande pågår. Medan det förut var självklart att det skulle finnas en Konsumbutik i varje centrum, får man i dag ofta åka ganska långt för att hitta någon. Helt säkert är det väl inte att Konsums mataffärer överlever i den nya hårdare konkurrensen mellan kedjorna.
Men föreställningen att kravet på vinst är något som automatiskt fördyrar lever vidare trots alla bevis på motsatsen. Häromdagen skrev Dagens Nyheter om det chockerande i att ett antal privata vårdcentraler visat vinst och delat ut av den till sina ägare. "Skattebetalarnas pengar går rakt ner i fickorna på de privata ägarna", var ett genomgående tema i DN och de andra medier som återgav nyheten.
Nu är det ju så att vårdcentralerna jobbar på landstingets uppdrag och det är landstingets sak att se till att de privata vårdgivarna inte kräver mer pengar än det skulle kosta att driva verksamheten i landstingets egen regi. Uppstår det då en vinst visar det att det är möjligt att driva verksamheten effektivare än som skett när landstinget själv stått för ruljangsen.
Kanske lyckas de privata vårdcentralerna dessutom ge bättre service. Det blir inte alltid uppskattat av politikerna, som visade sig i striden kring Familjeläkarna i Linköping häromåret.
För att några skillnader mellan offentlig och privat vård på sjukhusen inte skulle kunna visas, förbjöd den socialdemokratiska regeringen för några år sedan all försäljning av sjukhus till privata entrepenörer. Och de få privata sjukhus som finns i landet förbjöds att ta emot privata patienter vid sidan om dem som får sin vård betald av landstinget.
Denna stopplag vill nu den nya regeringen ta bort. Och förslaget möts genast av socialdemokratiska ryggmärgsreaktioner att om man tillåter vinstdrivande företag att driva sjukhus betyder det att man tar pengar som kunde använts till vård för att i stället ge utdelningar till aktieägare.
Men privata sjukhus - eller för den delen sjukhusavdelningar - måste ju prestera vård till lägre kostnader än landstingens egna för att det ska bli någon vinst. Och kan man det visar man samtidigt på vägar för den offentliga vården att också bli mera effektiv.
Allmänheten har ingenting att förlora, men allt att vinna. Slagordet "ej tjäna på andra, men tjäna varandra" låter bra, men missar det som är marknadssystemets styrka - att om konkurrensen fungerar är vinsten beviset för att en verksamhet är välskött.
Ernst Klein
Politisk krönikör