"Berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det. Jag har växt upp i det. Jag hatar det."
Så lyder Göran Perssons klassiska citat från debatten mot Carl Bildt under riksdagsvalrörelsen 1998. Om Persson med detta menade att han har en arbetarklassbakgrund, kan man konstatera att den före detta socialdemokratiska partiledaren och statsministern idag lever på andra sidan av det så kallade klassamhället. I Expressens reportage från i söndags visades det att såväl Göran Persson som flera andra före detta ledande socialdemokratiska politiker lever miljonärsliv med lyxvillor, stora förmögenheter och/eller skattebefriade inkomster. Det är en tillvaro som är väldigt främmande för de undersköterskor, vårdbiträden och fabriksarbetare som toppsossarna en gång sade sig representera.
I reportaget konstaterar den tidigare planeringschefen och statssekreteraren Jens Henriksson (som till skillnad från Göran Persson lät sig intervjuas) att han förvisso har en väldigt bra lön, men att den är satt utifrån marknadsmässiga villkor. Den före detta näringsministern Björn Rosengren är inne på samma spår: ”Jag kan säga när det gäller de pengar jag tjänade de senaste åren att (…) jag jobbar ganska hårt och jag står för det.” De har givetvis rätt båda två. Hyckleri är alltid osmakligt – men låt oss tackla det i rätt ände: Problemet är inte att de före detta socialdemokratiska politikerna idag tjänar stora pengar. Det är att de tidigare drev tesen att andra som gjorde samma sak agerade moraliskt oriktigt.
Den doktrin som säger att det är fult att tjäna pengar – vilken socialdemokrater uppenbarligen förespråkar för alla utom sig själva – är nämligen lika svårbegriplig som den är skadlig. Den är svårbegriplig därför att dess själva grundval – att pengar är någonting farligt som åsamkar samhället skada – är en villfarelse. Pengar är inte ett från övriga samhället fristående fenomen som verkar utifrån egna lagar och regler. De har inget ont uppsåt, ty de har inget uppsåt alls. Pengar är blott ett verktyg som existerar för att det finns varor och tjänster som människor vill utbyta med varandra. En affär sker bara när båda parter anser den vara fördelaktig. Det är handelns ovillkorliga rättvisa – det Jens Henriksson kallar ”marknadsmässiga villkor”.
Den socialdemokratiska doktrinen är även skadlig. Handeln driver Sveriges utveckling framåt – men för den som tycker att det är fult att tjäna pengar känns det alltid rättfärdigat att höja skatten och försvåra tillvaron för de som driver företag och jobbar hårt. Det kullkastar marknadens incitamentsystem och riskerar i värsta fall att helt jaga bort dem som bygger vårt land starkt. Sådan är socialdemokratin, otack är den flitiges lön.
I ärlighetens namn önskar jag att alla ogina socialdemokrater – oaktat att de skulle hyckla – gjorde Göran Persson sällskap i näringslivet. Där kan de åtminstone inte vara till lika stor skada som i politiken.