Egentligen vet jag inte så mycket om dig, Mathilda. Visst var det Telze du hette innan du kom till Sverige och bytte namn? Och jag vet att ni hade det tufft – din Simon var inget ekonomiskt snille har jag förstått och ni var för fattiga för att ens få bli svenska medborgare.
Men era barn gick det bra för! En hotelldirektör, en fabrikörer och döttrar som fick ta studenten. Din son Zadig var först i Sundsvall med bil! Det var inte dåligt.
Sen var det ju det där med att ni var judar. Jag vet inte hur du och Simon drabbades av det, det gjorde ni förstås, men du vet också vad som hände bara några år efter att du hade dött, va? Hur miljontals judar mördades bara för att de var judar. En del av dem avlägsna släktingar till oss.
Minns du vad du sa när din näst yngsta, Lotten, kom hem och ville gifta sig med en baptistson? Minns du att du sa "bättre med en bra kristen än en dålig jude"? Det var bra sagt, tycker jag.
Jo, Sverige klarade sig bättre än de flesta andra, men dina barn och barnbarn kände förstås till förföljelserna. Och att vara ekonomiskt framgångsrik jude i Sundsvall på 30-talet innebar en hel del nålstick. Snåla judar, du vet ... Både Sundsvalls-Posten och skämttidningen Lutfisken gick över gränsen titt som tätt.
Just Lotten fick det förresten extra tufft. Bara ett par år efter att du hade dött dog hennes man. Hon hade farmaceututbildning och kunde jobba, men med fyra barn var det slitigt. Och att nazisterna i samma veva tog makten i Tyskland gjorde det förstås inte lättare.
Hon hade goda vänner, som tur var. En av dem, en präst, erbjöd sig att döpa alla barnen, för att skydda dem mot nazismen. Lotten sa nej.
Vet du, Mathilda: det finns fortfarande nazister. Otroligt nog. Och ganska många, dessutom. Men det har kommit ett annat sorts judehat också. Människor som är arga på Israel för att de begår övergrepp mot Palestina, och inte förstår att skilja på vad en stat gör och vad enskilda personer i en religiös grupp står för. Till och med journalister har svårt att hålla isär begreppen och pratar i tv om "den judiska flaggan" och "den israeliska butiken".
Jag hörde om en lärare i Malmö. När hon berättade för sina elever att hon är judinna slutade flera av dem att komma till lektionerna. Och i helgen firade 80 personer bat mitzva i en synagoga i Köpenhamn. En judisk man som höll vakt utanför sköts till döds. Förmodligen räddade han livet på de andra.
Så du förstår, Mathilda, att nu gömmer sig svenska judar igen. Inte jag, jag är ju inte jude på det sättet. Jojo, jag vet, det ärvs på mödernet, men jag är medlem i Svenska kyrkan och vet knappt hur man stavar till kosher.
Men de riktiga judarna är livrädda. De döljer sina Davidsstjärnor och håller barnen hemma. Beväpnade vakter och poliser står utanför synagogor och skolor. Svenska judar uppmanas att ge upp hela diasporan och flytta till Israel.
Äsch, det är inte meningen att oroa dig, Mathilda. Världen har blivit galen, men de flesta människor är ändå anständiga och förmår skilja på äpplen och päron.
Det var bara att jag såg på tv att flera hundra judiska gravar hade välts och skändats i Frankrike, och det var då jag tänkte på dig och Simon. På att det var längesen jag hälsade på er på judiska begravningsplatsen i Sundsvall.
Jag får komma dit snart igen. Då kan vi prata om det där du sa till Lotten, min mormorsmor. Om att det viktiga är att man är en bra människa. Att inget av det där andra egentligen spelar nån roll.