Jag tror att det är många föräldrar som svarar "jag" på frågan. För vem vill inte se sitt barn utklätt som tomte, lucia eller något annat gulligt, allra helst första året i förskolan?
När min son var ett år firade hans förskola lucia i en stor skolaula. Det var mörkt i lokalen när barn mellan 1-5 år sakta kom tassande utifrån. Vissa sjöng med hög och klar röst, andra grät och såg skräckslagna ut när de fick se en massa människor från fyra avdelningar avfyra blixt efter blixt med zoomen riktad mot just sitt barn.
Min son skrek och jag minns att en pedagog bar honom i famnen, förbi mig, där jag satt. Jag funderade över om jag skulle springa fram eller inte. Jag ville ju se honom glad med de andra barnen men kände stämningen ebba ut när jag såg honom så rädd. Inte hade det blivit bättre av att förklara för honom: "jo du förstår, det här är en tradition för att fira minnet av Lucia, ett helgon med ursprung från Sicilien. Det är helt naturligt att klä sig i vita klänningar, släcka ner all belysning och tända ljus".
Jag har inte funderat så mycket på det sedan dess, förrän nu när en förskola i Vikingstad bestämt sig för att inte låta barnen uppträda för andra än sina kamrater och pedagoger i trygg förskolemiljö. Luciatåget kommer att filmas och spelas upp för föräldrarna i efter hand. På så vis slipper barnen att stå i centrum och eventuellt bli nervösa och rädda. För visst har vi alla mötts av barn som börjat gråta, sprungit fram till en förälder eller plötsligt glömt bort vers och sång. Vid en tillställning för föräldrar på en förskola (med en annan repertoar än lucia) minns jag ett barn som kräktes rakt ut. Om det var nervositet eller något annat som låg bakom vet jag inte, oavsett måste det ha känts jobbigt för barnet med en publik som satt så nära inpå.
Eller är vi för nojiga och överbeskyddande mot våra barn? Bör de härdas och stå ut med lite lusse-firande redan från tidig ålder? När tycker du att det kan vara lämpligt att delta och finns det andra sätt att framföra traditionen på som kanske inte ter sig så dramatiskt för dem som är små eller lätt blir oroade? Utomhus har flera förskolor anammat, med ett lite längre avstånd till publiken. Eller bör man rent av vänta tills barnet är så stort att det själv kan förstå innebörden och avgöra om det överhuvudtaget vill vara med eller inte?