Ja, jag känner att utvecklingen det senaste decenniet gör att jag har en skyldighet att som medlem i den Svenska, lutherska kyrkan uttala mig. Detta vill jag ha sagt, med en önskan om att våra biskopar, präster och frikyrkopastorer också blir tydligare i hur de ser på saken:
1 Att döda jättemånga unga politiker för att de gillar jämställdhet och religionsfrihet är helt fel. Det vill jag ta jättetydligt avstånd ifrån. Jag har jättesvårt att se att det finns något giltigt försvar inom kristendomen för en sådan gärning.
2 Att leja en barnflicka för att mörda sin fru är inte heller något jag som kristen står bakom, eller finner stöd för i Bibeln. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag tycker att man ska använda fredliga metoder vid skilsmässa, och så långt det är möjligt följa svensk lagstiftning. Även som pastor.
3 Att likna homosexuella vid en cancersvulst tycker jag ger helt fel associationer. För mig är det rent okristet.
4 Jag håller inte alls med vår stora kristne ledare påven, när han hävdar att en sann kristen inte gör abort ens efter en våldtäkt. Där läser han Bibeln på ett helt annat sätt än jag.
5 De miljontals kristna fundamentalisterna i USA vill jag också bestämt ta avstånd ifrån. Deras fördömanden av skilsmässor, aborter, homosexuella, socialister, liberaler, feminister, andra religioner och mer sekulära kristna är inget som jag på något sätt ställer mig bakom. Ja, vi råkar vara döpta in i samma tro, men det är faktiskt allt vi har gemensamt. När ledande personer inom amerikansk så kallad ”kristen höger” talar om att vi snart kommer att ”styras av bögar och horor” och drabbas av ”upplopp och mobbar, beväpnade våldtäktsmän och brinnande gator” är det inte en verklighetsbeskrivning jag känner igen mig i.
6 Apropå USA rekommenderar jag inte heller någon att hålla sina barn hemma på grund av den svenska skolans ”vänsterpropagandistiska” tal om att jorden är fyra miljarder år gammal och att vi människor härstammar från aporna.
Så där. Skönt att ha tydliggjort detta. Det är ju mycket viktigt att som medlem i ett samfund ta ansvar för vad andra inom samma världsreligion gör och uttrycker. Tydligen.
Nu kanske vi kan gå vidare i mer konstruktiv anda. IS, Boko Haram, al-Qaida och bröderna Kouachi är vidriga våldsverkare och ett väldigt aktuella problem att ta itu med för alla demokratiskt sinnade samhällsmedborgare oavsett vilken Gud vi råkar bekänna oss till/ta avstånd ifrån. Självklart har vi en rad viktiga frågor att diskutera kring detta.
Ett exempel: hur ska vi förebygga att svenska ungdomar vill ansluta sig till IS? Är det genom att erbjuda ett tryggare och mer inkluderande samhälle? Genom att motverka USA-imperalistisk näsan-i-blöt-politik? Genom att sätta oss in i de mer våldsamma verserna i Koranen för att lära oss hur vi ska kunna bemöta dem? Kanske kan vi kombinera flera olika sätt att möta detta?
Konstruktivitet, kunskap och öppna sinnen är ofta en bra start. Vag guilt-by-association är det sällan. Då hänfaller vi åt samma tankevärld som fick den islamistiska terroristen Coulibaly att ge sig på slumpmässiga judar i en kosherbutik i Paris, och som får Israel-hatare att jaga judar i Malmö. Och nu eldas moskéer för det Coulibaly gjort. Same shit, samma spiral. Vi måste kunna bättre.