De kallas rasister, nazister, och idioter. De sägs vara demokratins dödgrävare, de bedrövliga, de oanständiga.
Motståndarsidan uppmanar: Du som är gift med någon av dem - ta ut skilsmässa. Du som kallar dem vänner – säg upp kontakten. De ska konfronteras där de äter, där de sover, där de jobbar. Deras hat ska rökas ut.
Jag känner en Trump-väljare väl. Så här tänker han.
Han litar inte längre på traditionella medier. Förtroendet försvann inte över en natt. Det tog år av rubriker som inte gjorde hans ståndpunkter rättvisa, frågor som aldrig ställdes, händelser som vinklades tvivelaktigt, nyheter som visade sig var rena påhitt.
Så när CNN andlöst rapporterar att en femte kvinna anklagar Brett Kavanaugh, president Trumps kandidat till Högsta domstolen, för våldtäkt tittar han inte på inslaget. Nyheten kommer från ett anonymt Twitterkonto som snabbt erkänner att det var ett skämt men CNN lägger ändå ut en artikel på nätet. Det är just sådant som gör att han numera förlitar sig på alternativa medier. Visst är det en bubbla men den är åtminstone hans egen.
Han är för total yttrandefrihet, rätten att häda, rätten att vara obekväm, rätten att ha åsikter som han inte delar. Men han oroas över totalitära tendenser. Och visst hör han stöveltramp och eko från 30-talet, men i hans ögon kommer hotet inte från höger.
Han ser rasande vänsteraktivister porta konservativa opinionsbildare från att tala på amerikanska universitet, och massanmälningar släcka konton på sociala medier. Han ser ledande republikaner tvingas ut från restauranger av organiserade mobbar, och en redaktör för en progressiv nyhetssajt få tusentals “gilla” för sin uppmaning att söka upp republikaner i deras hem.
Han vill att politik ska utgå från individer, inte kön och hudfärg. En utveckling där “vita män” ses som synonymt med ondska skrämmer honom. Vad händer i ett samhälle som underblåser sådant förakt?
I samma anda vänder han sig instinktivt mot idén om “omedveten rasism” som omhuldas av Hillary Clinton och som har stort stöd i progressiva kretsar. Du är rasist utan att veta om det. Botemedel? Lär dig tänka rätt (staten betalar för omskolningen). Det känns Orwellian och han vägrar infinna sig i Rum 101.
Om någon frågar var han står politiskt säger han antingen oberoende eller libertarian. Han vet av erfarenhet att just ordet “republikan” kan få det att ta fyr i huvudet på demokrater som råkar befinna sig inom räckhåll och han ogillar dessutom att sorteras in under ett parti.
Bland de få saker som han har gemensamt med republikanska väljare i den amerikanska Södern är att de demoniseras på samma vis. Genom åren har han kommit till insikt om att det är lönlöst att ens försöka göra sina politiska motståndare nöjda. För den som inte bekänner sig helt till demokraternas agenda haglar epiteten lika tätt ändå.
Argumentera för lägre skatter – “Du hatar de fattiga!” Ifrågasätt rimligheten i att illegala invandrare kan ta amerikanskt körkort – “Rasist!” Framhåll att det finns biologiska skillnader mellan könen – “Så intolerant!” Medge att du röstade republikanskt – “Kvinnohatare!”
Till slut får han nog. Någon behöver slå pekpinnarna ur händerna på dem som bara tål ekot av sina egna röster. Det var så hans val föll på Donald Trump.
“Ser du inte att han är fullständigt galen?” undrar jag.
“Visst, Trump är inte perfekt,” blir svaret. “But he fights.”
Två år efter valet är vi fortfarande lika oense. Men i grund och botten vet jag att det som han söker och det som han värderar högst av allt är friheten.