Vår i luften. Associationskedjorna rasslar i huvet. Våren kastar mig alltid tillbaka till 60–talet. Jag sitter vid köksbordet i lägenheten på Hovsvägen. Trött och utpumpad efter en heldag (?) i Vadstena samrealskola. 1965 ungefär. Jag proppar i mej av mammas alltid nybakade bullar och läser: "När Kid Randall kom ut från sheriffkontoret var hans sinne i uppror." Så står det i "Den maskerade mördaren", en wildwesthriller av Charles E Barnes. Serien hette Detektivmagasinet. Flera bullpåsar senare exploderade sommaren mitt i fejset på oss. Folk som hade det bättre ställt skickade ungarna utomlands. Vi andra kunde välja och vraka: Schas, bensinmack, träla hos bönder, alltiallo i Vätterviksbadet, osv. Arbetslösheten var inget att prata om. Den som gick utan kneg var arbetsskygg. Undrar just om Charles E Barnes existerade i verkligheten.
Värker i överkäken. Visdomstand på gång. Påstår tandläkarn. Inte mej emot. Jag behöver mer av den varan. Visdomständer. Ju äldre jag blir desto knepigare är det att förstå sig på saker och ting. Konjunkturinstitutet säger att om "det offentliga åtagandet ska bibehållas på 2015 års nivå krävs utgiftsökningar med motsvarande skattehöjningar på i genomsnitt 25 miljarder kronor per år 2016–2019" och politikerna slår fast att varje reform ska finansieras "krona för krona". Jaha. Andelen äldre ökar, kostnaderna för försvaret måste plussas på, skolan kräver ökade resurser, kommun– & landstingssektorn ska ha sitt, utslagningen (arbetslösheten är ett gigantiskt slöseri) kostar allt större pengar, Migrationsverket signalerar att det behöver ytterligare 18 miljarder kronor till 2020. Hur fixa detta och utan att rubba det finanspolitiska ramverket? Det går, men då måste vi möta en jobbflod i klass med den som forsade fram då jag satt vid köksbordet och läste "Den maskerade mördaren".
Skrev om bankerna och kontanthantering för ett tag sen. Bristen på, rättare sagt. Sylvia, pensionär i Linköping, skriver om hur hon försökte växla in massor av mynt till en bekant som är funktionshindrad och kund hos Nordea. Det gick inget vidare, men det blev många samtal. "Efter bara 12 minuters väntetid kom jag till en trevlig handläggare i Sundsvall." Efter lång väntan upplystes Sylvia om att det finns en insättningsautomat för mynt i – Rimforsa. Så där höll det på, dag efter dag, innan Sylvia gav upp. Hon är inte ensam. Rubrik i Aftonbladet 28 januari i år: "Nordeas supervinst: 40 miljarder kronor".
Trevlig helg & fortsätt grunna över FredagsFrågan!
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se