Carina Glenning: Finkrogen gjorde mig förbannad

Varför, undrar ni.

Jo, för att förrätten inte kan lämna mig i fred ännu en vecka efter besöket. Den hemsöker mig till och med under nätterna. Lämnar mig ingen ro.

Så vad åt jag till förrätt?

Var det halstrad pilgrimsmussla med jordärtskockskräm, kalvfilétartar med vaktelägg eller kanske råstekt hummer med isade lingon och bryntsmör-hollandaise?

Nä, ingetdera faktiskt.

Att laga mat är mitt och Gubbens främsta fritidsintresse. Vi gör det stup i kvarten, oavsett om vi får besök eller ej. Vi har tre frysar som är sprängfyllda med mat. Jag vet, det är lite sjukt. Till vårt försvar vill jag dock säga att vi ALDRIG någonsin slänger mat.

Det är omsättning på grejerna i våra frysar. Vi köper när det är bra pris (ät-snart-varor), slänger in i frysarna och lagar när vi får lust, det vill säga så fort vi är lediga.

Sen bjuder vi hem människor, i princip varenda helg, för att hålla omsättningen igång.

Det är inga märkvärdiga tillställningar. Inga strukna linnedukar. Inga inneskor.

Det enda smolket i bägaren med denna ordning är att det hotar vårt äktenskap. Det gamla köket, byggt och planerat 1929, är avpassat för EN matlagare, definitivt inte två. Diskbänken är idiotiskt placerad i ett hörn så att bara en får plats där åt gången.

Trots att köket är rätt stort är den smala del där matlagningen äger rum inte större än ett litet badrum 

Vi knuffas och vi muttrar. Föreslår att den andra äkta hälften ska tvätta, dammsuga, kratta löv eller vad som helst. Bara försvinna så man får svängutrymme. 

Hur som helst. Jag har närt en tanke om att jag ändå är hyfsat bra på matlagning. Tills nu.

Allt är finkrogens fel.

Där åt jag en förrätt som var magisk. Som fick mig att njutningsfullt blunda och gång på gång utstöta ett vällustigt "Åhhh!, "Ahhh!"

Mitt middagssällskap, sonen som är en inbiten köttarian, var lika betagen.

Sedan dess har en fråga hemsökt min mathjärna: Hur fasen kan man tillaga något så fantastiskt av en broccolistock? Hör ni vad jag säger, en jäkla BROCCOLISTOCK.

Hur kan man med sådan kirurgisk precision sätta och balansera smakerna så att en broccolistock når himmelska höjder?

Fråga inte mig. Jag ska dra nåt gammalt över mig. 

Nästa gång jag ser ett broccolistånd i butiken kommer det att hånle åt mig. "Här ligger jag och läckrar mig, men du vet inte hur du ska locka fram min fulla potential, visst är det så?"

Nytt avsnitt

I podden Glennings gliringar avsnitt 12: Sluta tjata om min penis!