När jag lyssnar till olika trendspanare framhåller de ofta de amerikanska filmerna och tv-serierna. De säger mycket om vår samtid och framför allt om vår framtid. Ett exempel är Sex and The City-filmen som gått på de svenska biograferna sedan försommaren.
Filmen har uppmärksammats och blivit omskriven för alla designkläder, den lyxiga New York-stilen och kvinnornas aptit på livet. Ofta påtalas märkeshysterin och drömmen om den dyrbara handväskan från ett av de stora modehusen.
Men ingen har skrivit om slutet på filmen och vad jag vill kalla filmens sensmoral.
Hjältinnan blir lämnad på trappan till kyrkan i den superdesignade klänningen. Den blivande maken har fått kalla fötter. Innan dess har vi fått se hur hon fotograferats av ett modemagasin i ett otal andra bröllopsklänningar. Det är verkligen frosseri i den ena exklusivare kreationen efter den andra.
Efter mycket om och men återförenas paret och gifter sig till slut. Ett klassiskt Happy End.
Men det intressanta är att när de återförenas och gifter sig är det inte tal om tjusiga märken och lyx. Hjältinnan gifter sig i en vit dräkt av okänt märke som hon hittat i en second hand-affär.
Och det är inte den ståliga bröllopsfesten som planerades in i minsta detalj. Efter den enkla borgliga vigselakten är det istället en måltid på ett enklare ställe. Och där får bara de närmaste vännerna med makar och barn vara med.
Hjältinnan och hennes vänner talar om att det enda som betyder något är att vara med människor som är nära och som följer varann genom livet. Utanverket har inte längre samma betydelse.
Filmen markerar för mig ett trendbrott. Svulstiga bröllop har blivit billigt, något som inte höjer anseendet.
I en svensk morgontidning i helgen fick jag detta bekräftat. Nu ska det vara enkelt, familjärt och gärna med någon egen idé om var och hur bröllopsceremonin ska hållas. Det är den nya trenden.
Det är befriande att höra efter alla år som jag varnat för dyra bröllopslån. Det har faktiskt funnits lån på marknaden med namnet bröllopslån på upp till 100 000 kronor som haft höga räntor och framför allt marknadsförts på bröllopssajterna och i brudklänningsaffärer.
Vilket vansinne att börja ett äktenskap med ett stort, dyrt lån.
Dr Phil brukar säga att om människor la ner lika mycket kraft på sitt äktenskap som sitt bröllop skulle vi ha färre skilsmässor. Jag kan bara hålla med honom. Och hur lyckat är det att börja ett äktenskap med en stor skuld för något som redan är upplevt och klart?
Vi vet att under de närmaste åren kommer de flesta av oss att få känna av lågkonjunkturen på ett eller annat sätt. Många kommer att få en mycket sämre ekonomi när jobbet försvinner. Vi måste börja tänka annorlunda på vad som betyder något och inte.
Vi går förhoppningsvis in i en tid då samvaro med vänner är viktigare än att ha besökt det hetaste stället. Och även om vi skulle ha pengar till den dyra märkesväskan eller den flashiga bilen så väljer vi väskan som har den bästa kvaliteten och bilen som både är miljövänlig, ekonomisk och bekväm.
Vi lånar inte mer än vi behöver och vi lånar bara till det som är viktigt, bostad, studier och kanske den nödvändiga bilen. Fler och fler förstår också vikten av att spara och gör det om de kan. Både till den buffert som alla behöver och för framtiden.
Om TV-serien Sex and the City hyllade livet som Slösa så slutar filmen i en hyllning till Spara.
Annika Creutzer
Chefredaktör Privata Affärer