Christoffer Nielsen Chefredaktör & ansvarig utgivare: Nielsen: nej vi "mörkar" inte fakta

Publicistiken tar aldrig semester. För min egen del har sommarens lediga dagar varvats med samtal om journalistik och publicistik. Vid flera tillfällen har jag bemött frågor och kritik mot tidningarna i vår region, och mot journalister i allmänhet, gällande att vi ”mörkar” gärningspersoners identitet om de ”inte är svenskar”. Det är inte sant.

Våra publicistiska riktlinjer kring signalement är inte komplicerade. Vi anger signalement på en gärningsperson om allmänintresset är så pass högt att personen bör upptäckas av allmänheten.

När vi anger ett signalement så fokuserar vi på detaljer som gör att man kan känna igen personen i fråga; detaljer på kläder, hårfärg, ögonfärg, vilken frisyr person har eller om den har någon särskiljande dialekt eller brytning.

Att skriva ”utländskt utseende”,eller att "gärningsmannen är utländsk", eller ”vit” är alldeles för svepande och generaliserande beskrivningar för att fungera som signalement. För hur ser egentligen en ”utländsk” person ut? De kan se ut på en mängd olika sätt. Samma sak med ”utländskt utseende”. Vad är det för ett utseende? Amerikanskt? Syrianskt? Eller danskt? Att skriva att gärningspersonen har utländskt utseende skulle inte resultera i något annat än att sprida rasistiska fördomar till allmänheten. Och sådant sysslar inte vi med.

Så. När anger vi då ett signalement? Hur grovt måste ett brott vara? Det finns inga generella regler här. Det är upp till tidningens ansvariga utgivare. Jag är generellt sett extremt försiktig med att publicera signalement eftersom det så lätt kan missuppfattas och förvirra allmänheten. Signalement från vittnen är ofta motsägelsefulla och fattiga på detaljer.

Vid pågående grova brott, och särskilt seriebrott – låt säga seriebränder – så skulle jag absolut publicera ett signalement på en misstänkt gärningsperson om sådana uppgifter fanns att tillgå, alldeles oavsett vilken hår- eller hudfärg den misstänkte har. ”Mörkt lockigt hår”, "mörkbrun hy" och ”mörka ögon” är exempel på ett bra signalement som är meningsfullt att publicera; lika bra som ”ljusbrunt lockigt hår”, "ljus hy" och ”blåa ögon”. Genom att vara noggranna med detaljerna så tar vi inte ställning, och vi minimerar risken med att förmedla ett felaktigt signalement.