Landet andas ett modernt amerikanskt 1950-tal. En uppdaterad Pleasantville, där mamma förvisso ofta jobbar men likväl vinkar av en mestadels frånvarande pappa mellan arbetsskiften.
De idylliska villagatorna är förvisso ersatta med höghus och amerikanerna med hårt arbetande singaporianer av främst indiskt, kinesiskt och malaysiskt ursprung. Inget skräp på gatorna. Inte en uteliggare så lång ögat når. Inga synliga alkoholister, narkomaner eller "störande" personer i gatubilden. Perfekt på ytan. Se men inte röra. Inte provocera, inte störa och inte ifrågasätta den perfekta ordningen.
Jag talar om Singapore som jag besökte i slutet av mars för att tala om yttrandefrihet i ett land där det fria ordet är stympat, stukat och söndrat.
Lägg till billig teknik, futuristiska hotell och märkeskläder. För många svenskar är Singapore ett kommersiellt paradis, där en sötsliskig drink av sorten Singapore Sling intas på anrika Raffles Hotell mitt i citysmeten. Även för svenska staten, affärsmän och företag frodas denna vy av friktionsfritt samhälle. Under till landet resor har jag slagits av den okritiska mentalitet som florerar, då verkligheten i denna kapitalistiska dröm är en annan.
I höstas fängslades min liberala vän, Dr. Chee Soon Joan, generalsekreterare för Singapores oppositionsparti, Singapore Democratic Party vid flera tillfällen. Han misstänks ha förgiftats under fängelseperioden, kissade blod, svimmade och förlorade kraften helt. Hans brott var att kritisera regeringen och blev kulmen av diktaturfasoner från det regerande PAP-partiet.
Redan under valet 2001 startade en förtalstvist mot Dr. Chee från premiärministern Goh Chok Tong och ministern Lee Kuan Yew. Ett skadestånd på 300 000-dollar avkrävdes 2005. När han inte kunde betala försattes han i konkurs och blev av med medborgerliga rättigheter. Han kan inte resa utomlands och får inte ställa upp i val. I praktiken är han strandsatt i Singapore.
Men dessa mörka sidor läser vi inte om. På Exportrådet betonas att Singapore har låg kriminalitet, politisk och social stabilitet, då landet styrts av samma parti sedan 1965. I dag finns 180 svenska företag i Singapore som är en av våra största exportmarknader i Asien. Landet upplevs som perfekt, rent, avrättningarna sker diskret och oppositionen sopas undan så vältajmat att detta förtryckarnas gråzonsland kommer lindrigt undan jämfört med storförbrytare som Kina.
Men i UD:s rapport om mänskliga rättigheter konstateras "Singapore är ingen demokrati", "Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) präglas av inskränkningar och brister, ofta med hänvisning till landets säkerhet eller behovet av att upprätthålla religiös och social harmoni", "Massmedia kontrolleras indirekt av regeringen och kritik mot densamma förekommer sällan. Dödsstraff och spöstraff är vanligt förekommande."
Men också svenska staten har nära band. Försvarssamarbete sker mellan länderna, där Singapore skaffat luftförsvarssystem, minröjningsfartyg och ubåtar från vår försvarsindustri samt förr utbildningsstöd för träning av sina ubåtsbesättningar på svensk mark .
Vi ska inte sluta handla med Singapore, då marknadsekonomin är ett smörjmedel som skapar sprickor i stängd fasad. Men det vore klädsamt om landet synades i sömmarna, svenska företag skärpte sin policy om mänskliga rättigheter i ett land där exempelvis fria fackföreningar är förbjudna, utrikesminister Carl Bildt kritiserade den odemokratiska regeringen och förtydligade att mänskliga rättigheter också gäller för singaporianer. Låt inte Singapore får förbli fejkdemokratins Mecka.
Det går inte att äta demokrati, men ingen fri människa kan någonsin andas självständigt utan full frihet.
Birgitta Ohlsson
Politisk krönikör