Språket är vår första kommunikationsredskap. Genom det skapar vi oss en självbild och en uppfattning av vår omvärld.
Varje språk har en norm att förhålla sig till, som skapar regler och framför allt en uppfattning om vad som är exempelvis bra svenska. Normen är inte statisk utan befinner sig i ständig förändring för att passa den verklighet som råder för människorna som använder sig av språket.
För att medborgare i vårt land ska skapa sig en realistisk bild av sin omvärld, och sig själv i relation till den, krävs det att de behärskar det gemensamma och främsta kommunikationsverktyget. Språket är också ett oumbärligt medel för medborgarnas deltagande i den demokratiska processen.
Inför förra valet lade folkpartiet fram ett förslag om ett språktest i anslutning till medborgarskap.
Folkpartiet ville att invandrare som ansöker om svenskt medborgarskap skulle visa att de verkligen önskar vara en del av det svenska samhället. Genom att lära sig svenska språket skulle invandrarna visa att de inte bara ville dra fördelarna av ett svenskt medborgarskap, utan också förstod vikten av att delta i den demokratiska processen.
I Skåne vill en del folkpartister förbjuda andra språk än svenska i skolan. Eleverna och lärarna ska ha ett gemensamt språk, så att alla förstår varandra och så att lärarna har lättare att hålla ordning i skolan.
Det kan aldrig vara fel att lära sig ett språk. Tanken bakom språktvång och språktest kan verka förståelig och rent av god, men förslagen landar tyvärr fel.
Politikerna hoppar över ett led. Problemet med att eleverna talar ett annat språk än svenska med varandra är inte det andra språket i sig.
Det är, enligt mig, enbart en fördel att tala många språk i den numera globala världen.
Lärarna lyckas inte hålla ordning i klasserna och situationen försvåras i och med att de inte förstår vad eleverna säger till varandra.
Problemet skapas inte av att eleverna talar ett annat språk, det fanns innan. Lärarna måste gå till botten med problemet och inte angripa symptomen. De borde kräva fler lärare och ökat föräldraengagemang.
Att vara nyanländ invandrare i Sverige innebär att man inte alltid förstår hur det nya samhället fungerar.
Innan staten ställer krav på individerna måste den garantera att möjligheterna att uppfylla kraven finns. Det är samhällets skyldighet att erbjuda sina medborgare verktyg så att individen kan lära sig att läsa och skriva, så att hon kan tillgodose sig sina rättigheter men också skyldigheter.
Med en dåligt och ibland icke-fungerande undervisning i svenska för invandrare, och ett allt sämre undervisningsklimat på skolorna, är det svårt att ställa krav på goda svenska kunskaper.
Individen måste visa på ett intresse att ta vara på möjligheterna som erbjuds, men med de förutsättningar som invandrare i Sverige har att lära sig svenska är det svårt att argumentera för ett språktest.
Brister i skolorna och i Sfi är numera väldokumenterade. Trots att staten, med skattetrycket som medel, lovar att tillgodose människor alla de verktyg som finns för att lära sig språket har det blivit allt mer uppenbart att staten inte lyckats.
Förslagen om språktest och språktvång faller då platt, och de sänder fel signaler.
Det är lätt att tolka förslagen från folkpartihåll som en provokation. Tanken var god, men den var inte väl genomtänkt.
Dilsa Demirbag-Sten
Politisk krönikör