Vi kommer att behöva kärnkraft under all överskådlig tid. Troligen bör vi bygga ny kärnkraft för att täcka våra energibehov. Därför är avslöjandena om slarv vid Forsmarks kärnkraftverk otroligt välkomna.
Det behövs nämligen en ständig uppmärksamhet på allt som kan hota säkerheten vid kärnkraftverken. Ingen ska behöva vara orolig för att det ska kunna hända något farligt vid någon av de svenska anläggningarna.Säkerhetsarbetet måste därför följa två linjer. Dels måste säkerhetsföreskrifterna följas rigoröst. Ingenting får någonsin bli rutin när man sysslar med så stora risker som de som kan finnas i dessa sammanhang. Det är därför de nu aktuella avslöjandena är så nyttiga. De fungerar som en väckarklocka för personal och chefer.
Den andra linjen handlar om att bygga in flerdubbel säkerhet. Slarv eller enkla misstag ska inte kunna leda till några som helst negativa konsekvenser. Också avancerade felbedömningar ska kunna passera utan att det får allvarliga följder. Där har de svenska kärnkraftverken av allt att döma kommit långt. Men det finns naturligtvis mer att göra. Och ökad säkerhet måste få kosta.
Till kostnaderna hör att ett verk tvingas stå stilla längre eller kortare tid därför att man upptäckt fel. Tillbudet på Forsmark i somras har fört med sig kostnader för bolaget på hundratals miljoner. Sättet att minska sådana kostnader är naturligtvis inte att köra vidare när man upptäcker mindre fel, som kanske inte får några allvarliga konsekvenser. I stället måste arbetet med att förebygga fel drivas hårdare.
Flygindustrin är här ett föredöme. Trots att enorma mängder flygplan varje dag är i luften händer nästan inga olyckor. Flygbolagen vet att allmänheten inte accepterar att flygplan kraschar. Ingen vill flyga med ett bolag vars plan havererat vid start eller landning. Flygbesättningarna vet därför att de inte får några som helst pluspoäng av att ta risker.
På 70-talet och inför folkomröstningen 1980 manade kärnkraftens motståndare fram katastrofscenarier på löpande band. Dels ansåg man det helt oundvikligt med olyckor med helt förödande verkningar. I verkligheten är Tjernobyl den enda riktiga katastrofen - Harrisburg var ett otäckt tillbud, men just inte mer.
Dels ansåg man att kraven på säkerhet runt kärnkraftverken skulle förändra våra samhällen radikalt. Sverige skulle förvandlas till en polisstat av sovjetisk modell om inte kärnkraften stoppades, försäkrade ledande kärnkraftmotståndare. Inte heller denna profetia har på något sätt besannats. Bland annat har kärnkraftverken byggts på ett sådant sätt att eventuella terroraktioner inte kan åstadkomma de resultat som terroristerna hoppas på.
Framtida kärnkraftverk kan säkert byggas ännu säkrare än dagens. Dessutom kan de med ny teknik utnyttja uranet mera effektivt och på vägen göra avfallsproblemen mera hanterliga.
Om vi ska kunna minska koldioxidutsläppen måste vi förlita oss på mer kärnkraft.
Politiska, ekonomiska och miljöskäl talar för att vi kraftigt drar ner på vårt beroende av olja. Problemen med alternativa bränslen växer varje gång nya energiråvaror börjar utnyttjas i större skala. Och även vindkraften som kan förefalla vara den mest oskyldiga av dem alla möter invändningar - alldeles bortsett från att den aldrig kan ge tillräckligt mycket.
Så därför bör kärnkraften utvecklas i stället för att avvecklas. Och varje gång det kommer nya larm om slarv ska vi vara tacksamma för att det finns fungerande väckarklockor.
Ernst Klein
Politisk krönikör