Jag satt hos min frisör Madde på Tvärgatan i Kisa när jag såg dem.
De grå hårstråna.
Där i spegeln tittade en person, rätt lik mig, tillbaka på mig. En som verkade betydligt äldre och mer erfaren.
Först tänkte jag: "HJÄLP!"
Sen: "OJ. Jag håller på att bli gammal."
Visst, det har funnits ett och annat grått litet strå under de senaste åren. Strån som jag ryckt bort och sen glömt.
Nu framträdde det gråa i sin fulla kraft och prakt. Sjok av... ÅLDER.
I samma veva började jag lyssna på Sörmlands visdrottning – Sanna Carlstedt. Hon som sjunger om alkohol, åldrande, löst hull och att vara en dam som kort och gott är lite för mycket, lite för ofta.
Därför:
Sanna Carlstedt!
Kan vi inte bli kompisar?
Trist att jag upptäckte dig så sent i livet, men läget kunde inte vara bättre.
I januari fyller jag 40.
Hur det känns? Jo, tackar som frågar – bra. Jag har ingen åldersnoja.
Hade ni däremot frågat min 20-åriga jag hade jag dock svarat något i stil med: "Vadå, så gammal kommer jag aldrig att bli!"
Nu är jag alltså där.
Sanna, du har lärt mig att "med ett glas vin så går det över. Några glas till det e allt jag behöver. Vin i skymningen fram till sommaren, så blir jag hel igen" och att man inte kan sjunga "hurra i moll".
När jag var 20 var 40 en skräckinjagande ålder. Hur kunde man tillåta sig själv att bli så gammal? Nu, de sista skälvande månaderna av 30-någonting inser jag att 20-åringar knappt är torra bakom öronen och att åldrandet inte är något farligt. Jag menar, alla får celluliter.
Att nu äntra det ansvarsfulla stadiet av mogen kvinna blir kul, särskilt med din musik, Sanna. På högsta volym såklart.
Det där med att "kjolen som jag bar när jag var 17 numera fastnar nere vid mina lår" och att "dragkedjan på byxorna från förfjol fastnar i vildvuxet könshår" tar jag med ro. För vad spelar det egentligen för roll att "mina bröst liknar en kos"? Jag äter mig hellre mätt och belåten än ödslar tid på tramsiga dieter och fettfria sallader.
När 4-åringen en morgon för ett tag sedan frågade var vi skulle handla någonstans och jag svarade Konsum tittade han skeptiskt på mig.
– Mamma, det heter Coop. Konsum hette det tidigare. Du är gammal, mamma.
Jag tar det som en komplimang. Mitt liv, min stund på jorden, har samlat på sig en hög erfarenheter. Somliga vill jag helst glömma. Andra är rätt trevliga att ha.
Och även om jag inte vaknar upp bredvid ett "vältränat glin" så tänker jag minsann över min frukostfil att:
Jomenvisst, nog åldras jag med stil.