Tyvärr strandade löneförhandlingarna med den smarta lille roboten. Det betyder att ni får stå ut med mig även i fortsättningen.
Jag hoppas att ni har överseende med mina mänskliga fel och brister, för jag är den jag är – en människa.
Lite tråkigt är det faktiskt. Det hade varit kul att se vad en med betydligt högre intelligens än vad jag har hade knåpat ihop för krönikor.
Även om jag tycker det är både spännande och intressant med den tekniska utvecklingen så ska jag villigt erkänna att det känns lite oroligt i magtrakten.
Har jag tur får jag barnbarn någon gång i framtiden. Och har jag ännu mer tur får jag följa med och lämna dem på förskolan. Istället för de trevliga, men morgontrötta, förskollärarna Christian och Sandra möter den pigge guldglänsande Star wars-roboten C-3PO upp i hallen och hälsar godmorgon. ”Vad roligt att du är här!”, säger han med en naturlig och vänlig röst. Men kan jag verkligen lita på att han menar det?
När barnbarnen sedan börjar i skolan står C-3PO framme vid tavlan och håller intressanta lektioner. Den kan säkert allt om citronsyracykeln och andragradsekvationer, men hur kommer den hantera mobbning och trötta tonåringars sociala samspel? Kommer C-3PO krama om eleverna när de slutar nian och med krokodiltårar berätta hur mycket den kommer sakna dem?
Och vad kommer man prata med C-3PO om på lunchrasten på jobbet? ”Jaså, du tog också en joggingrunda igår?” eller ”Vad trist att matpriserna gått upp så mycket!” kanske inte intresserar en robot som varken tränar eller äter mat. Skrattar den när jag tröttar ut den med mina dåliga pappaskämt?
Jag kommer sakna snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor. Hon brukar alltid leende fråga om jag vill ha kvittot eller om hon ska kasta det. Det kommer bli lite vemodigt att slänga kvittot i papperskorgen efter att själv scannat varorna.
Om vi antar att jag fortfarande är vid liv om sisådär 30 år och börjar bli lite trött och gaggig, vill jag då mötas av en robot i trappuppgången när jag öppnar dörren för hemtjänsten? Hur skulle det kännas att låta C-3PO lägga om de ömma liggsåren? Eller att bli tröstad av maskininlärd kodmassa om jag är ensam och ledsen? Vem ska krama mig när AI tagit över?
När jag sedan trillar av pinn (efter en förhoppningsvis lång livsgärning) och de sörjande barnbarnen ser C-3PO skyffla upp jord på kistan hoppas jag att roboten verkligen menar det när den läser välsignelsen över min döda kropp!