Fredrik Sandberg: Vet du vad? Jag är också rädd!

– Tjenare! Är allt bra?

Ja, vad ska man svara på den slentrianmässiga hälsningsfrasen? Vi är alla människor. Ibland mår vi bra. Andra gånger är allt skit. Där emellan finns hundratals olika känslor som vi bär på.

Under en period för något år sedan mådde jag riktigt pissigt. Det var till och med svårt att ta sig till jobbet på morgnarna. Allt såg mörkt ut och det kändes omöjligt att tänka en enda positiv tanke.

Vid några tillfällen svarade jag då ärligt på hälsningsfrasen.

– Tjenare! Är allt bra?

– Nä, det är inte så bra.

Svaret på min ärlighet blev ofta obekväma ansiktsuttryck, mumlande svar och osäkerhet.

Det är inte lätt att prata känslor i Sverige.

In med snuset! Spotta i nävarna! Inte ska man väl gnälla! Det som inte dödar härdar!

Hur ofta hör man inte fraser som ”inte ska du sitta här och gråta” eller ”ryck upp dig”?

När överbefälhavare Micael Bydén för några veckor sedan gick ut och varnade för att Sverige faktiskt kan hamna i krig kritiserades han för att skrämma upp människor.

– Att oroa hela svenska folket är olyckligt, menade Annelie Börjesson, ordförande i Svenska FN-förbundet.

Huruvida det var rätt eller fel av ÖB att ropa "bu" lämnar jag till andra att bedöma, men mig lyckades han i alla fall skrämma. Eller kanske inte, jag var nog rädd innan hans uttalande.

Jag är på riktigt rädd att det ska bli krig. Jag är rädd för att bli dödad eller tvingas döda någon. Jag är rädd för vad som kan hända efter valet i USA i höst. Jag är rädd för utvecklingen i Mellanöstern och Ukraina. Jag är rädd för klimatförändringarna. Jag är rädd för att framtiden ser mörkare ut än vad den gjort på mycket länge.

– Tjenare, är allt bra?

– Nä, jag är rädd!

Under den perioden jag mådde som sämst kändes det bättre när jag pratade med andra människor. Ett tag gick jag till en psykolog. Det var befriande att få dela sina känslor och tankar.

Det är naturligt att det känns obehagligt att öppna upp sig, men det är inte skadligt.

Rädsla är inte farligt, men vi får inte bli ensamma i rädslan. Inte heller i sorgen, smärtan, ångesten, glädjen eller lyckan. Vi måste våga prata känslor även i vårt kalla, stela och frusna land.

Istället för att säga ”sluta gråt” kan vi gråta tillsammans. Istället för att säga ”ryck upp dig” kan vi ta oss upp tillsammans.

– Tjenare, är allt bra?

– Nä, jag är rädd!

– Vet du vad? Det är jag också!