Hur är det med mötesplatser för unga i Linköping? Visst finns det, inte minst inom idrotten. Men på det kreativa området? Vi har Elsas hus, Skylten, studieförbunden, Kulturskolan och andra duktiga aktörer.
Men häromdan tog Benjamin Imamovic med mig på en promenad runt de gamla tegelhusen runt Skylten och gamla värmeverket, ni vet området mellan Stångån och Resecentrum. Bara ett par trappor och en gång från centrum egentligen.
Benjamin kom från Bosnien under 90-talskrigen på Balkan. Han har ett förflutet inom folkbildningen och är numera ungdomspedagog på Skäggetorpsskolan. Han presenterar en vild idé som fick mig att börja fundera på det här med ungdomar, behovet av neutrala, nyktra mötesplatser och integration. Och inte minst kulturens kraft, skapandets lycka och förlösning.
Så här tänker Benjamin: Gör området (inklusive Tekniska verken när värmeverket flyttas) till ett ungdomskulturcentrum. Här kan alla studeiförbund samarbeta, han vill se atljéer, keramik, musik, dans, foto, teater, kafé... möjligheter för unga att skapa , men också att visa upp sig.
Varje kväll ska det hända något, tänker han, det ska alltid vara en god idé att dra dit om man är ung. Oavsett om man bor i Hackefors eller Skäggetorp, om man är högstadiekid eller student. Han vill dra ungdomar ut från deras egna bostadsområden, in till en gemensam mötesplats.
Min hjärna fylls av invändningar; hur blir det just här med Ostlänken, konstnärsateljéerna som redan finns här, är inte idén storvulen?
Ja, ja, säger Benjamin, konstnärsateljéer passar ju bara bra... men titta på den här platsen. Han stannar i solen mellan de gamla fabriksbyggnaderna och utbrister: "Kolla – det är Guds gåva, denna plats! Inspirerande, lugnt, vackert."
Benjamin jobbar mycket med flyktingbarn i Skäggetorp, driver projekt där en student från LiU är lite fadder för två nyanlända, fixar pengar till nya böcker i skolbiblioteket, och han är ständigt optimistisk och ser styrkan i människan. Nu säger han: Vi kan inte bara bygga bostäder i Linköping, vi måste ha mötesplatser också.
Det var en resa med ungdomar från Linköping och Kisa till Slovenien som tände idén. Huvudstaden Ljubljana har just ett sådant ungdomskulturcenter i ett nedlagt fängelse. Ungdomarna från Sverige blev så imponerade, ja själv blev han rörd, av att se hur duktiga och kreativa de slovenska ungdomarna var. Den kanske viktigaste poängen är att de fick visa upp sig, bli bekräftade i ett sammanhang, höra till.
Nu tänker ni att Linköping är för litet, Ljubljana är ändå en huvudstad. Jo, men väldigt liten faktiskt, den har bara 280 000 invånare så skillnaden är inte gigantisk.
Tack för promenaden Benjamin, nu ska det bli riktigt spännande att se vad som händer med din vision.
PS. Missa inte Alfhild Agrells spännande (ja, spännande!) pjäs "Ensam" på Östgötateatern. Spelas i Linköping till 2/10.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Östgöta Media. Nås på asa.christoffersson@ostgotamedia.se.