Här på Bostadsredaktionen gillar vi att möblera om. Nu är det dags igen.
Sist vi gjorde det var hösten 2014 då jag tog över redaktionsstolen från Therese Trogen – och hon hade i sin tur fått den av Carina Glenning. Nu är det dags för mig att ägna mig åt andra reporteruppdrag här på Corren och låta nästa Bostadsredaktör ta vid.
Det har varit en rolig och innehållsrik tid. Oj, så många fantastiska hem ni har låtit mig besöka!
Några minns jag extra väl. Hättorps gård, detta magnifika ställe utanför Tjällmo som bjöd på en tidsresa rakt in i 1800-talet. Gruvbostaden i Bersbo som veterinären Ylva Righard förvandlat till ett varmt och välkomnande hem. Stratomta utanför Linghem som återställts till sin forna glans av den sympatiske rörmokaren Göran Karlsson. Härligt färgstarka Lili Stenmarks kombinerade galleri och bostad i Skärkinds gamla fattigstuga. Linda Öfverbergs och Jan Kimmegrens Edenliknande djurparadis utanför Skeda Udde.
Listan kunde göras mycket längre. Och när jag tänker på det inser jag att det är två saker som jag gillat extra mycket att skriva om.
Det ena är färgstarka människor. Jag tycker ofta att husets invånare är mycket mer spännande än själva huset. Många artiklar har därför blivit någon sorts personporträtt snarare än regelrätta hemma-hos-reportage.
Det andra är gamla hus som bär på en historia. Moderna lägenheter med vita väggar, spejsade köksöar och designade soffkuddar har jag aldrig lyckats tända till riktigt ordentligt på. Vi är olika, vi bostadsredaktörer också.
Det här blir alltså min sista Corren Bostad som redaktör. Men helt slipper ni mig inte, jag har ett par opublicerade reportage som ni kan läsa i veckorna som kommer. Och vem vet, kanske min efterträdare låter mig skriva en och annan gästkrönika framöver.
Och nu är det väl dags att presentera efterträdaren? Nej, jag tror att jag låter spänningen vara olidlig en vecka till och låta hen presentera sig själv. Tack för mig!