Grekerna har sina svaga sidor. De är till exempel inte överdrivet bra på att betala skatt eller på att sköta statens finanser.
Men på mycket annat är de världsbäst: maten, gästfriheten, stränderna, det stillsamma bylivet som inte verkar påverkas av tidens gång eller av politisk oro och flyktingkatastrofer.
Genom åren har jag återkommit till Grekland så ofta jag kunnat och häromveckan var det dags igen. Tillsammans med en annan familj hyrde vi ett hus i en by långt uppe bland Kretas berg. Att sitta där på terrassen och titta ut över betande getter, blånande berg och havet långt där nere var helt underbart.
Att det på samma hav samtidigt utspelar sig fruktansvärda tragedier är jag förstås medveten om, men jag tänker att världen nog inte blir sämre för att jag njuter av den. Jag dövar samvetet med månadsinsättningar till UNHCR, tänker att jag bidrar med pengar till grekernas ekonomi och tar mina kvällspromenader till bytavernan.
Där sitter svartklädda gummor och pratar, gubbarna slänger med sina radband vid backgammonspelen, retsinan kostar 25 kronor flaskan, maten är fantastisk, oktoberkvällarna kortärmsljumma och livet är enkelt och vackert. Eleftherna heter byn, min senaste grekiska förälskelse, och jag längtar redan tillbaka.
En annan förälskelse finns på betydligt närmare håll: Kisa. Samhället har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Här levde min bror fram till sin alltför tidiga död, här har jag sett mina brorsbarn växa upp och här har jag släkt och goda vänner.
På senare tid har jag börjat jobba här också. Inte ofta, bara en dag varannan vecka, men jag är jätteglad över detta mitt nya uppdrag. Sällan har jag känt mig så välkommen någonstans. Överallt möter jag trevliga människor: på biblioteket, kommunkontoret, flyktingkontoret, restaurangerna, polisstationen (där jag var i tjänsten om ni nu trodde något annat) och Systembolaget (okej, det besöket var rent privat). Jag gillar dig, Kisa!
Men vad ska jag skriva om, tycker ni? Hittills har jag lutat mig mot den eminente kollegan Torbjörn Lindqvists artikelidéer, men nu är det dags att skaffa egna uppslag. Visst finns det någon eller något som du tycker att Correns läsare borde få veta mer om? Hör av dig till mig: ake.alvin@corren.se, 013-28 03 64. Hittills har jag mest hållit mig i Kisa, så artikeluppslag från kommunens övriga samhällen och byar tas emot extra tacksamt.
Tips om hem att skriva om i Corren Bostad vill jag förstås ha som vanligt, vare sig de ligger i Kinda eller annorstädes.