Jag har gjort det. Debuten är äntligen avklarad.
I går bryggde jag mitt första öl efter ett halvårs förberedelser. Jag har läst ölböcker och köpt på mig mer och mer prylar. Jag har kollat bryggverkets instruktionsvideo gång på gång och gått på bryggkurs hos det trevliga paret Svenman utanför Linghem. Jag har lärt mig allt om malt och humle och jäst, om mäskning, lakning, kokning och kylning.
En löjligt lång startsträcka för att koka lite bärs, kan tyckas, men det kändes rätt skönt att vara så väl förberedd att inget kunde gå fel.
Men det var förstås precis vad det gjorde. Det mesta gick käpprätt åt skogen, om jag ska vara helt ärlig. Borrmaskinen som skulle driva maltkvarnen orkade inte utan tvärdog. Lakvattnet vägrade rinna genom den packade mäsken. Humlegeggan tjockade igen filtret så att kylningen kapsejsade. Min bryggarkompis Claes Nilsson och jag slet vårt hår i förtvivlan.
Det är i sådana lägen som Facebook är helt fantastiskt. Ett nödrop till medlemmarna i ett par grupper jag är med i – och minuterna senare strömmade råden in. De kom från Daniel i Southampton och Peter i Auckland, från Kevin i Johannesburg och Bengt i Vimmerby. Gör si, gör så, köp det här till nästa gång så slipper ni problemen. Hjälpsamheten från hembryggare i hela världen fick oss på banan igen och nu puttrar det i jäskärlet. Förhoppningsvis blir det gott öl om några veckor.
I väntan på jäsningen gäller det att göra en snygg flasketikett. Gallinago gallinago ska det heta, vårt premiäröl. Bryggarkompisen Claes är extremt intresserad av fåglar så vi har bestämt oss för att namnge ölen efter dessa djur.
Premiärölet är enkelhumlat, det vill säga gjort med bara en sorts humle, och gallinago gallinago är det latinska namnet på enkelbeckasin. Logiskt, eller hur? Det tyckte vi i alla fall igår när vi pustade ut med en öl efter alla vedermödor.
Snart brygger vi igen. Då kan inget gå fel.