Är det inte nog nu? Måste verkligen det nya köket bytas ut, det är ju bara fyra år gammalt? Jamen, ni tapetserade ju om i våras, är det verkligen nödvändigt att göra det igen?
Så där kan det låta. Bland renoveringsmotståndarna. De där som inbillar sig att en 70-talstapet bakom kartongerna i förrådet kanske inte är hela världen, eller att alla furudetaljer faktiskt inte måste målas över med vitt. De där som tror att det finns något annat i livet än att riva väggar, bredspackla och tvätta penslar.
Men då har man helt glömt renoveringens betydelse för folkhälsan. Glöm crossfit, zumba och långlöpning. Inget håller kroppen så vältrimmad och alert som några rejäla renoveringsprojekt.
Ta mig själv som exempel.
Det slår aldrig fel. Varje renovering har resulterat i åtminstone ett par kilos viktminskning. Bara att få komma upp tidigt på lördagmorgnarna och stanna uppe sent på söndagkvällarna gör att man känner sig vital. Och golvlister är kalas i de här sammanhangen. Dels själva kravlandet på golvet, dels den växande frustrationen när geringssågningarna, trots att man varit så noggrann, ändå inte vill bli bra. Det glipar i vartenda hörn. För säg den vägg som är helt vinkelrät, eller det golv som är helt plant. Här har du chansen att få upp pulsen rejält.
Även själva planeringen av projektet är en hälsokur. Kulören vit är väl kanske mest effektiv när det gäller att hålla sig smärt, för här finns inga begränsningar vad gäller nyanser och hur de beter sig i förhållande till varandra. Nu har du verkligen chansen att få cykla till färgaffären hur många gånger som helst för att köpa provburkar. Och när du har provmålat varenda vägg i kåken och hittat fram till precis den där krispigt vita nyansen som känns helt rätt, då upptäcker du att den får dina standardvita fönster och dörrar att se gula ut. Sicken bonus, för då får du ju måla om dem också!
Och även när det blir riktigt fel så blir det rätt.
Ta mig själv som exempel.
Jag inbillade mig att det räckte att kolla upp ett par nya fönster på nätet, och skippade att titta på dem i affären eftersom det blev bråttom att ta ett beslut. Hantverkaren behövde ha besked. Fönstren som levererades såg inte ut som jag tänkt mig, så klart, eftersom bilden på tillverkarens hemsida inte var så detaljerad som den verkade. Men det positiva: några nätters sömnlöst grubbel på hur problemet skulle lösas gjorde att jag tappade åtminstone ett och ett halvt halvt kilo.
Ja, är inte det att sätta guldkant på tillvaron så vet inte jag.
Gustav Borg är kultur- och allmänreporter. Han bor i ett radhus som kom till världen samma år som han själv, 1968.