Valborg är en av årets stora flytthelger och det lär vara många lass ute på vägarna de närmaste dagarna.
Själv hjälper jag en kompis som köpt hus i Katrineholm. Två saker är lite speciellt med den här kompisen: han flyttar ovanligt ofta och han har en enorm samling av gamla LP-skivor. En ganska olycklig kombination, faktiskt.
En LP-skiva väger i och för sig inte så mycket, men efter några tusen är man rätt mör i armarna. En gång hjälpte jag honom att flytta från Vetlanda. ”Skivor från Vetlanda” har aldrig varit någon favorit ens när det var ett radioprogram.
En handskada gör att jag just denna gång har dispens från både skivor och tunga möbler. Jag får koncentrera mig på att bära kuddar och ansvara för flyttpilsnern – inget ont som inte har något gott med sig ...
Annars har jag inget emot att hjälpa vänner att flytta. Det brukar tvärtom vara riktigt roliga tillställningar och jag har själv flyttat så många gånger att det är många som har gentjänster att kräva igen.
De första gångerna jag flyttade hade jag inte mer saker än att de gick att knö in i min Volvo 142. Med tiden har det blivit allt mer och den senaste gången fyllde vi nog tio släpkärror.
Några nybörjarmissar har det blivit genom åren. Redan vid en av de första flyttarna lärde jag mig en viktig sak: transportera inte din kaktussamling på hatthyllan. Det tar så lång tid att plocka taggarna ur nacken när du gjort en häftig inbromsning.
Lite planering skadar inte heller. När jag flyttade till Linköping gick flyttlasset från en ganska rymlig tvåa i Kalmar. Utan att tänka mig för hade jag packat in allt i en stor flyttbuss.
Lätt försenad anlände jag till Linköping och några polare, som hade en annan tid att passa, slängde upp allt i lägenheten innan de stressade vidare.
Det gick snabbt. Problemet var bara att hela bohaget från den rymliga tvåan nu befann sig inne i en liten etta. Det gick inte att ta sig in i lägenheten. Min rymliga, sköna soffa, som jag just då gärna hade pustat ut i, skymtade jag – ovanpå alltihop, tryckt upp mot taket.