Naturen är fortfarande torkat gräsbrun. På besök i sommarparadiset går jag en långsam inspektionsrunda i den gamla trädgården.
Och blir helt överväldigad. I körsbärslunden blommar bland fjolårslöven hundratals blåsippor på gråludna ben. Enstaka vitsippor mornar sig också och sträcker på nacken. Om en vecka går det nog att plocka en bukett. De högställda gamla snödropparna bildar drivor runt mossbelupna stenar, tack för att vi slapp grisbesök denna vinter! De usla vildsvinen har flera gånger gjort räder mot trädgården, och snödroppslökar verkar vara särskilt delikata. Men denna vinter har vi hittills sluppit påhälsning.
Spansk körvel har vi i överflöd. De frodiga ljusgröna bladen tränger sig ur jorden i knippen och brukar användas som bordsdekor och i buketter till midsommar. Även nässlor är vi välsignade med, det känns riskfritt att sikta på nässelsoppa för två till påsk.
Mina fågelbordskompisar har börjat tacka för vintermaten på riktigt nu också. Bofinksdrillar hörs ur grenverket överallt i trädgården.
Annars är den riktiga attraktionen just nu den blå flod som kommer att fylla hela trädgården om någon vecka. Sibirisk scilla, eller rysk blåstjärna som den heter på svenska, är en tanig liten krake i enskildhet. Men tillsammans med hela tjocka släkten bildar den en klarblå matta, som är bedövande vacker.
Den här gamla trädgården har många skatter. När vi köpte huset var det vinter och nog visste vi att trädgården inte fått någon omsorg under många år. Men att den skulle överraska så många gånger hade vi ingen aning om.
Vid tillträdet regerade nässlor och kers sedan länge. Nässlorna var så höga att vi gick med armarna i axelhöjd för att inte bränna oss. Genast utmanade trädgården till kamp om vem som egentligen bestämmer; ogräsen eller människorna. Det är tyvärr en ojämn tävling; ogräsen vinner på walkover varje gång.
När jag första gången grävde mig genom den tjocka filten av ogräs och rötter längs konturen där det funnits en lång rabatt hittade jag mängder av lökar. Spännande gamla sorter väcktes till liv, när de fick se ljuset. Stora snödroppar, dubbla doftande påskliljor, vita pingstliljor, spansk klockhyacint, en underbar liljeblommande och slank violett tulpan, som trivs med gula vildtulpaner. Pioner i flera färger har vi också befriat ur strypgreppet.
En tid lyckades jag hålla rätt jämna steg med naturen och planterade massor av gammaldags växter. Men så fort jag tittar bort en aldrig så kort stund, tar kersen sjumilakliv in i planteringarna. Bara de allra starkaste av gamla sorter kan ta fajten.
Nu är det dags för en stor omgrävning igen, den tredje i ordningen. Att det skulle vara sista gången, är fåfängt att tro. Nej, här kommer kampen mellan ogräs och människor att pågå långt efter att vår tid är förbi.