Tröga lådor, skåpsluckor av tunnaste björkfanér, gamla slitna vitvaror och så en katt mitt i alltihop.
Ni har all min sympati, Ulf Norrman och Åse Berg i Skänninge. Så där skabbigt såg mitt kök också ut för inte så länge sedan.
Interiören från Sveriges fulaste kök, utsett av tidningen Vi i villa, väcker många minnen hos mig.
Nästan exakt så såg mitt kök ut innan vi iscensatte en budgetrenovering som blev hur bra som helst. Man måste inte blåsa ut ALLT!
Mitt kök hade inte ens kakel som det här i Skänninge. Ovanför diskhon satt en murrig plywoodskiva som föreställde brunt och grått . . . grus?
Och jag ska aldrig glömma kommentaren från en kvinna på visningen: "Charmigt hus det här, men det krävs ju en halv miljon innan man ens kan flytta in".
Det var köket och badrummet hon syftade på. Båda renoverade med 70-talets murriga inredningsideal.
Äsch, jag har lyckats leva länge med det fula. Till slut vänjer man sig faktiskt, även om såväl badrum som kök numera ser lite annorlunda ut. De flesta björkfanérskåpen med knoppar av fyrkantig, brun keramik blev med tiden utbytta mot billiga öppna hyllor.
Men några finns kvar. De är fula som stryk, men inte tillräckligt fula för att jag ska riva ut hela köket.
Läste nyligen att det finns människor som byter kök vart tredje år. Är det verkligen möjligt? Tja, att döma av alla "obetydligt" använda köksinredningar och vitvaror som säljs på Blocket så kanske det stämmer. En välfärd som ger sura uppstötningar.
Men "bårhusköken" är i alla fall på väg bort. Nu kommer varmare och mer ombonade influenser tillbaka. Tack för det. Vem vill äta en romantisk middag bland utdragbara likbårar i ett kylrum?