Nej, vi tog inte Egon på så stort allvar som vi borde ha gjort. Numera utlyser SMHI varningar för minsta nederbördsområde om det kommer i samband med en vindpust. Och kvällstidningarna hakar glatt på med jätterubriker om ”mördarstormen”, ”djävulsvindar” och ”dödshalka”.
Nu tror ni kanske att jag varit förskonad från vädrets makter och inte vet vad jag snackar om. Nej då, under mina 19 år på vischan har jag haft såväl 10 dagars strömavbrott i följd som nedfallet träd över hönshuset och bastanta trädgårdsmöbler och cyklar som farit omkring som konfetti.
Jag menar bara att det varnas lite för ofta nu för tiden. Vargen kommer, vargen kommer. Till slut förtar varningarna sin verkan eftersom den där vargen allt oftare visar sig vara tam som en labrador.
Har det med de ljumma namnen att göra?
Får namnet ”Egon” dina ben att börja skaka okontrollerat och kallsvetten att bryta ut?
Får ”Sven” dig att, rustad i skoteroverall och med gråten i halsen, ge dig ut i trädgården och kedja fast allt som väger mindre än ett ton, innan du tar skydd bakom katten?
Annat var det med Gudrun. Aha, ser vi en konspiration här? Riktigt massiva stormar får kvinnonamn och de mer tama vindbyarna får mansnamn. Vem ligger bakom detta? Kanske F!. Efter kampen för millimeterrättvisa bolagsstyrelser ska vi nu kvotera in kvinnonamn i väderhistorieböckerna. Gudrun var ju värst . . .
Nej, norsk, dansk och svensk vädertjänst namnger ovädren. Ofta efter det datum eller den veckodag de inträffar, som ”Ölandsstormen 1985”, ”allhelgonaorkanen 1969”, ”julstormen 1902” och ”yrväderstisdagen 1850”.
Eftersom oväder oftast kommer från väst hinner norsk vädertjänst utfärda ett namn innan det når Sverige. Om ett oväder utvecklas kraftigt över Sverige utan att tidigare vara döpt namnges det av SMHI, som väljer något av ovädersdagens namn enligt almanackan.
Sluta med det, säger jag. Egon och Sven bara vilseleder människor, invaggar oss i falsk trygghet. Får oss att gäspa avmätt och tänka att ”nej du SMHI, mig lurar du inte en gång till. Parasollet får stå kvar”. Min morfar hette Sven och han var den snällaste människan på jorden. Och Egon. Jag tänker bara på barnboken ”Egon och julgubben” jag.
Låt oss dramatisera namnen. Jag vill se stormnamn som Blixt Gordon, Rambo, Operation Hurricane. Eller hotta åtminstone upp de svenska namnen. Evil Egon. Sadist-Sven. Mördar-Margit. Harald from hell. Carina the cruel.
Då slipper stackars harmlösa människor, som råkade ha namnsdag när ovädret kom, för evigt få sina namn direkt förknippade med stormskador och annat elände.
Som ni märker gör jag allt för att skjuta upp det som ingressen handlar om.
När vi i lördags kväll i godan ro satt och vegeterade, samt fnyste åt den tama Egon, hördes ett förfärligt brak, följt av ett ännu värre brak. Sovrumsfönstret hade flugit upp, slått i husväggen och sedan flugit tillbaka igen. Innerglaset gick i tusen bitar. Fönsterhakarna har varit trasiga en tid, men fönstret var helt stängt. Ändå lyckades Egon forcera det.
Jag kan säga att det var kallt redan innan. Någon värme har vi aldrig på i sovrummet. Man sover ju så mycket bättre i kyla och under ett rejält duntäcke. Intalar jag Gubben.
Nu har vi, i väntan på ny ruta, tejpat upp Correntidningar som skydd för kyla och vind. Det ser måhända lite trashigt ut, men passar en cellulosakramare som mig.
Corren – blaskan som håller dig varm på flera sätt.
En ipad hade stått sig slätt.