En kollega berättade om en spelapp för katter. Det lät så galet att jag var tvungen att ladda hem den och testa på kattungarna Alice och Assar. En ost fyller läsplattan och sedan kilar en mus in och ut ur bild. När katten sätter en tass på musen piper den hjärt-skärande. Ju fler fångade möss, desto högre poäng.
Alice tittade på musspelet i 20 sekunder, gäspade och gick och lade sig. Assar blev skogstokig. Outtröttligt jagade han den pipande musen. Efter en kvart blev jag orolig och gav honom spelförbud, hans skärmtid var förbrukad.
Könen är i vissas ögon inte biologiskt betingade, utan sociala konstruktioner. Att en majoritet av 4-åriga flickor vill se ut som rosa prinsessor och leka med dockor är inte för att de själva vill det, utan för att omgivningen förväntar sig det. Typ. Att pojkar föredrar högljudda leksaker och gärna slåss med pinnar är också ett uttryck för påtvingade könsroller.
Assar gillar dataspel. Assar hörs väldigt mycket. Han dundrar som en hel liten ponny när han rusar i trappan. Assar busar. Han kryper in i tvättmaskinen, krafsar ut all jord ur blomkrukor, öser ut kattsand på golvet bara för att det är kul, välter saker . . .
Vad gillar Alice? Att gosa, spegla och tvätta sig, skulle jag säga. Hon är extremt utseendefixerad, putsar och fejar. Både sig själv och de som kommer i närheten. Efter varje måltid följer en evighetslång tvättritual. Ibland putsar hon även brorsan Assar, som ägnar minimalt med tid åt sitt skal och den personliga hygienen.
Ni hör, jag göder två stereotyper, helt i avsaknad av normkritiskt tänkande, som hämningslöst odlar könsrollerna. Som vägrar se de unkna, förtryckande STRUKTURERNA.
Finns det någon genuspedagog som kan komma och styra upp det här?
Känner sig inte Alice tillräckligt synliggjord? Begränsar jag hennes livsval när hon tillåts strunta i dataspelandet och koncentrera sig på sitt yttre? Är kvotering aktuellt? Ska jag sluta säga till Alice att hon är söt, låsa in henne i badrummet och tvinga henne att spela dataspel?
Förstärker jag Assars dominanta sidor när han får klampa? Ska jag virka små sockor så att han kan springa ljudlöst? Ska jag sluta busa med Assar och ge honom permanent skärmförbud, så att jag inte bejakar hans våldsförhärligande och på sikt får en förtryckare till huskatt? Försöka få honom att problematisera mansrollen? Hjälper det om jag ger henne ett blått halsband och honom ett rosa?
Detta ger mig ingen ro. Man måste ta i beaktande vad dataspelsberoendet kan få för långtgående konsekvenser. Tänk om Assar, denne lille patriark i vardande, börjar jaga riktiga möss där ute! Det vore ju förfärligt.
Månne är inte musspelet tillräckligt avancerat för Alice. Hon kanske behöver något rejälare för att drivas till en intellektuell utmaning. Vännen Towes honkatt lyckades med konststycket att stänga ner kattspelasappen och med ett välriktat tasstryck öppna Facetime (videosamtal). Där ringde hon upp en av mattes manliga bekanta vars ansikte plötsligt fyllde läsplattan, hojtandes ”Hej, hej. Vad vill du? Hallååå! Men säg något då!”