Förra veckan gjorde jag mig lustig över hur vissa beter sig på flygplan. Nu ska jag berätta om hur det var ytterst nära att jag skämde ut mig fullständigt på ett hotell i San Agustin, Gran Canaria, nyligen.
Vid poolkanten noterar jag hur tre män, dag efter dag, liksom tar över hela bassängen när de i timmar idkar något som förmodligen är avsett som motionssim. De stänker ned allt som befinner sig inom fem meters radie. En simmar ryggsim som vore han en skovelhjulsdriven hjulångare. Han kastar armarna bakåt, en och en i stora cirklar, och blir till en enda stor frustande fontän.
En annan crawlar och lyckas vid både arm- och bentag dänga ner sina lemmar så kraftigt i vattnet att det stänker ända upp på dem som solar. Folk flyr som råttor, men männen, nej de märker ingenting. Efter att i några dagar ha bevittnat dessa poolmarodörer rinner sinnet på mig.
Efter två och en halv stadiga caipirinha under poolbarens happy hour, dag fyra, har jag mitt brandtal färdigformulerat i skallen. Dramaturgin i form av hyttande pekfinger här och där är också inövad.
Jag går ned till poolkanten och med några kraftfulla handklappningar påkallar jag uppmärksamhet. Och sedan deklamerar jag, med klar, hög och grötmyndig stämma:
Hallå, hallå kära semesterfirare!
Så roligt att se att ni uppskattar att simma på semestern.
Ja, det är ju verkligen en trevlig motionsform som passar bra när temperaturen är hög uti kroppen och solen skiner. Och det gör den ju nästan dygnet runt här på Gran Canaria, ha ha. (Jag tänker att det känns tryggt välbekant för simmarna om jag låter lite som en reseledare).
Nu är det ju dock inte självaste Atlanten vi simmar omkring i, även om det är en ocean omkring Gran Canaria. I Atlanten, ja där kan hur många som helst simma samtidigt utan att störa varandra. Men vi, ja vi befinner oss ju i en begränsad liten hotellpool vi. (Här kör jag lite mer av tydlig förskolepedagogik och vi-känsla, tänker jag).
Eftersom samtliga av er är vuxna individer så har ni säkert hört talas om uttrycket att man inte ska kissa i badkaret, ha ha. Nej, nej, självklart menar jag inte att NI KISSAR här i poolen! Uttrycket är mer av en metafor för att man ska ta hänsyn till varandra när man befinner sig på en begränsad yta tillsammans med andra.
Här i vår hotellpool skulle det exempelvis kunna betyda att vi inte skvätter på varandra och inte simmar in i varandra. (Skuldbeläggning är bra, tänker jag).
Nu råkar det förhålla sig så att jag faktiskt är siminstruktör (lögn) med ett förflutet som tävlingssimmare (lögn, men jag var medlem i Eskilstuna Simsällskap en termin på 70-talet). Jag har – i all välmening förstås – noterat att en del av er skulle behöva finslipa era tekniker. Jag ser både crawlare och ryggsimmare som nog inte har uppdaterat sina simsätt sedan de sjösattes på 60- och 70-talen.
Därför, gott folk, kan vi väl passa på att finputsa simstilarna så här under semestern! Jag erbjuder mig storsint att vara instruktör. Jag börjar med att filma er, en och en, och sedan ger jag er personliga tips, instruktioner och små hemläxor om hur ni kommer vidare.
Sista semesterdagen filmar jag er igen och vi kan njuta av framstegen över varsin caipirinha vid poolkanten. Alla som kämpat väl tilldelas mitt simmärke Bamse-Baddaren. (Hot och mutor är en underskattad uppfostringsmetod).
Nå, vad säger ni?
Eftertänksamhet är inte mitt mest dominerande karaktärsdrag, i synnerhet inte efter ett gäng caipirinha. Tur att Gubben övertalade sin av rom så pompösa och förnumstiga fru att hålla sitt brandtal tyst, bara för honom.