För prick fem och ett halvt år sedan föddes min tredje bebis. Förlossningen var en förväntansfull och teknisk historia som startade på utsatt tid efter intensiva förberedelser. Ut kom en färgstark och livfull individ som fått människor att både uppröras och beröras, roas och upplysas, genom åren.
I början hade jag och min kollega Maria Soomro gemensam vårdnad om bebisen. För snart ett år sedan försvann Maria vidare på andra tidningsäventyr, och efter det har Anna Lindén och jag stått för den grundläggande omvårdnaden. Under både graviditeten, förlossningen och de dryga fem åren i jordelivet har vi haft skickliga medarbetare vid vår sida, och utan dem hade det inte blivit någon livskraftig avkomma överhuvudtaget.
Nu är det dags även för mig att lämna stafettpinnen vidare och bli webbredaktör på heltid på nt.se, där jag gästspelat till och från vid sidan av i snart ett år. Ywonne Sahlberg, som är mångårig redaktör för Personligt, familjesidorna i NT, tar över NT-delen av vårdnaden om den nu femåriga helgbilagan Paus. Det känns skönt att lämna mitt skötebarn i idérika och stilsäkra händer, som jag vet kommer få det att fortsätta utvecklas.
Innan jag försvinner från spalterna här vill jag tacka alla som har varit med i våra reportage och generöst berättat om sina livserfarenheter och delat med sig av sina kunskaper. Utan er hade det inte blivit någon tidning. Jag vill också passa på att tacka alla läsare som har hört av sig under åren med tips, synpunkter och intressanta tankar. Utan er hade inte jobbet varit lika roligt. Och sist men inte minst riktar jag ett stort tack till min goda arbetskamrat, och Paus skickliga reporter, Nina Broman.
Förra helgen träffade jag ett härligt gäng läsare när vi hade Paus Weekend på Villa Fridhem, som vi rapporterar om på sidan bredvid. En helg med engagerade tidningsläsare som bidrog till intressanta samtal om livets väsentligheter, glädjeämnen och svårigheter. Snacka om att sluta på topp!