Kolla in det feta fruntimret här till höger. Nej, inte hon i randig baddräkt, uton hon som slår ut med armarna. Det är jag! Åtminstone är det exakt så jag känner mig efter den här semestern. Mitt hår spretar visserligen alltid åt alla håll och ingen stylingprodukt i världen rår på mina testar om luften innehåller minsta luftfuktighet. Spjonk, säger det, och så far varje strå iväg på en egen odyssé.
Men att min kropp skulle anta den här volumiösa skepnaden var alls inte tänkt. O nej. Jag började storstilat redan första semesterdagen. En joggingtur i skogen på ett par kilometer lovade jag mig varje dag under semestern. Därefter ett hantelpass på 15 minuter för att hålla gäddhänget stånget. Vore ju himla synd att förstöra det man byggt upp under lunchpassen på gymet under vintern och vårens alla arbetsveckor. Och in alles 30 minuter om dagen är absolut ingenting.
Det borde inte ha kommit som en chock för mig att det bara blev den enda joggingturen och det ynka hantelpasset . När det kommer till kombinationen lediga dagar, vänner, mat och vin är jag lika lättledd som ett fnask på Reeperbahn. Och hade jag inte ett arbete att gå till och fasta rutiner för mitt vardagsliv skulle jag förmodligen väga 150 kilo.
Helggubben är inte mycket att hålla i hampan i dessa sammanhang. Hans huvudsakliga drivmedel under semestern är inte syre - utan öl. Visst har vi jobbat med våra kåkar, målat, röjt sly, sågat och klyvt - men det står ändå inte i rimlig proportion till det vi inmundigat. Himla tur att vi inte kan bo ihop, har vi konstaterat, och välsignat de 15 mil vi har emellan oss. (Han påminner inte heller ut som en gasell just nu, kan jag intyga).
Nä, jag ska inte klaga. Det här har varit den roligaste semestern på många år med en enda lång raka av sena nätter med mat och vin i goda vänners lag, huset fullt av stojande ungar och evig matlagningslogistik: blir vi två eller tio till middag? Räcker köttet eller är det klokt att tina 20 korvar också? Om ni köper kräftor så fixar jag pajer. Vem har snaps? Om de fyra tjejerna sover i gäststugan och de två grabbarna på övervåningen så får kompisarna och deras ungar plats på nedervåningen, eller är det lugnast med ett tält också?
Så där har det hållit på i fem veckor och jag älskar storfamiljskaoset. Men i måndags kväll, när hela irländarskocken dragit vidare, Helggubben med dotter farit hem och mina egna två barn åkt till sin pappa - ja, då slog det mig hur väldigt mycket jag tycker om mitt andra liv också. Det där jag är ensam med katterna och läser Stieg Larssons senaste deckare i kvällssolen, det där man hör hur det knarrar i min gamla kåk när vinden tar i. Men också där sena nätter, fester, vin och feta grillsåser byts mot jobb, lunchträning, sunda matlådor och kvällste. Snart är jag en sylfid igen. Hö hö.
Några extrakilon är inget - kontraster i livet är allt.
Välkommen tillbaka efter semestern. Och välkommen tillbaka till Bostad.