Från att ha varit ett förhållandevis homogent land avseende medborgarnas etniska eller religiösa sammansättning, är Sverige nu istället mycket variationsrikt i båda avseenden. Bland andra utmaningar som integration innebär, kan just det vara svårt att hantera.
Misstänksamhet är nämligen en naturlig reaktion på det främmande och avvikande, som infinner sig både bland dem som länge varit medborgare i landet och bland dem som nyligen blivit det.
När verkligheten känns osäker och oförståelig kan fördomar förklara och skapa någon slags ordning. Men sökandet efter sådant som bekräftar egna vanföreställningar eller fördomar leder till att vad som borde vara gemensamma intressen över etniska och religiösa gränser blir en konflikt. Istället för att uppröras över olyckor eller brott handlar samtalet om vem som ska anklagas och varför.
December 2014 brann en källarmoské ner i Nyfors. Sociala medier fylldes av anklagelser om att dådet utförts av muslimhatare och regeringsföreträdare fördömde, vad de kallade för ett hatbrott. Få tycktes intresserade av att vänta in utredningens resultat. De som jagar rasister och muslimhatare har inte tid med sådant. 9 mars berättade Eskilstunakuriren att branden utlösts av en överhettad fritös och var en olycka. Men informationen kom för sent. För dem som funnit vad de sökt efter var världen tillrättalagd.
I början på augusti mördades två personer i Ikeas varuhus i Västerås. Nu rusade andra sidans jägare ut för att bekräfta sina vanföreställningar. På sociala medier berättade människor att de sett bilder på hur den mördade kvinnans huvud skilts från kroppen och att de hört gärningsmannen ropa Allahu Akbar innan han högg ner sina offer. Inte heller denna gång väntade jägarna på utredningens resultat. De som söker halshuggande muslimer har inte tid med sådant. Den 10 augusti berättade Expressen att gärningsmannen var kristen eritrean. Men informationen kom för sent. För dem som funnit vad sökt var världen tillrättalagd.
Den 26 augusti kastades brandbomber mot Åmåls kyrka. P4 Väst och några medier till informerade visserligen om händelsen som polisen rubricerat som grov mordbrand. Men jämfört med dåden ovan passerade händelsen utan större uppståndelse. Jakten på rasister eller muslimhatare å ena sidan eller muslimska halshuggare å andra sidan kom av sig. Jägarna fick tydligen svårt att positionera sig kring kyrkan i Åmål.
Eftersom jakten efter de egna fördomarnas bekräftelse inte hittade en enkel förklaring om mordförsöket i kyrkan i Åmål, föll ett brott som kunde kostat flera liv bort från dagordningen.
Det borde således ligga i allas intresse som inte vill splittra samhället att de som genast offentligt måste deklarera sin upprördhet, gör det över brotten och offren. Att gräva ner sig i spekulationer och rykten om förvarnas eventuella motiv utifrån deras etniska eller religiösa bakgrund, leder inte till något annat än att brott förminskas och motsättningar mellan grupper ökar.