Republikanerna i den amerikanska kongressen är emot allt som president Obama föreslår. Deras argument mot uppgörelsen mellan USA, Ryssland, Kina och EU kan därför inte gärna tas på allvar. Vad avtalet än hade innehållit hade varit beredda att rösta emot det.
Innan uppgörelsen var klar gick de så långt som till att skriva brev till Irans ayatollah Khamenei för att tala om för honom att det inte var någon mening med att alls sluta ett avtal, för kongressen skulle göra avtalet ogiltigt eller också skulle nästa president (tydligen en republikan) riva upp det. Närmare ett rent landsförräderi än dessa brevskrivares aktivitet är det svårt att tänka sig.
När avtalet nu föreligger visar det sig att Iran gått ganska långt i eftergifter, men ändå inte så långt som man skulle önskat. Man går med på inspektioner av att avtalet följs, men tillåter inte att inspektörer oförberett går in i alla militära anläggningar. Man gör sig av med processat uran och man stänger ner centrifuger, men inte precis alla.
Slutresultatet är att Iran gått med på åtgärder som kommer att göra att man inte har möjlighet att skaffa sig kärnvapen inom tio eller kanske femton år. Är det skäl nog att glädjas över avtalet. Jag tror det.
Idag är Iran bara några månader från en atombomb. Ayatollahn och Irans andra hökar har varit emot varje uppgörelse. Det är en reformvänlig falang som drivit igenom eftergifterna och i utbyte kan visa upp att omvärlden lyfter de sanktioner som direkt hänger ihop med kärnvapenhotet. Iran kan återigen handla någorlunda fritt med omvärlden och man får tillbaka cirka 100 miljarder dollar som beslagtagits.
Kritikerna säger dels att man inte kan lita på att Iran håller sin del av avtalet, dels att man borde hållit ut tills Iran gått med på ett bättre avtal.
Den kritiken hänger uppenbarligen inte ihop. Om Iran inte håller avtal är det ju ingen mening med en bättre uppgörelse.
Det är tänkbart att ytterligare sanktioner kunde ha framtvingat större eftergifter. Men det är inte realistiskt att tro att enigheten om sanktionspolitiken skulle bestå. Såväl Ryssland som Kina är angelägna om att få igång handeln med Iran igen och det är också flera EU-länder.
I verkligheten har nog valet mellan avtalet och ett alternativ handlat om ett fullskaligt krig. Och vilka konsekvenser det skulle föra med sig kan vi bara gissa. Irak är ett avskräckande exempel.
Kongressen kommer antagligen att avslå Iranavtalet. Men det blir ett slag i luften. Mot det beslutet kommer nämligen Barack Obama lägga in sitt veto. Och republikanerna kan med all säkerhet inte mobilisera den två tredjedels majoritet som krävs för att upphäva vetot.
Så avtalet kommer att bestå. Motståndarna tror att det kommer att få Iran att agera ännu mera krigiskt på andra sätt. Motsatsen är nog troligare. Har Iran kunnat ta det jättesteg som kärnvapenavtalet innebär kommer man antagligen att söka fredliga kontakter på andra områden också.