Den svenska ekonomiska politiken har sällan varit så misslyckad i fredstid, över alla blockgränser – men i den internationella ekonomin pekar historikerna redan på 1970 som vattendelare. Under några årtionden efter 1930-talskrisen och andra världskriget hade handeln varit den allt överskuggande kontaktytan mellan ländernas ekonomier. Kapitalets och arbetskraftens rörlighet var insnävad av regler. Staternas nationella ekonomiska politik kunde hantera sådant som räntor och löner ganska fritt, bara slutprodukterna var internationellt konkurrenskraftiga.
Med 1970-talets ingång började en drastisk förändring. Allt större kapitalflöden sökte sig utanför regeringarnas regleringar. Uppluckringen stannade inte vid kapitalmarknaden. Även arbetsmarknaden har förändrats. Ju mer internationella de stora företagen blir, desto fler karriärer går över gränserna. När jag pluggade handlade det om UD och några få dotterbolagstjänster i de stora företagen. EES- och EU-anslutningen har utvidgat denna rörlighet till hela den västeuropeiska arbetsmarknaden, och allt fler unga lär sig möjligheterna när de studerar utomlands. I populärlitteraturen och debatten blir globaliseringen ofta demoniserad. Den utmålas som något nytt och helt omvälvande, den får skulden för den ökade lönespridningen, och den beskylls för att flytta jobben till Sydostasien.
Men det stämmer inte.
• Globaliseringen är inte ny. Egentligen är det avskärmningen av de nationella ekonomierna efter 1930-talskrisen som är en parentes. Runt sekelskiftet var marknaderna betydligt mer öppna än under senare delen av 1900-talet.
• Informationstekniken anses av forskningen ofta vara en starkare faktor bakom lönespridningen än globaliseringen, i och med att den höjt de mest välutbildades produktivitet mer än andras. Därmed har företagen råd att betala sina välbetalda ännu högre löner - och kanske måste de också göra det, för att behålla dem i konkurrensen med andra arbetsgivare.
• Jobben flyttar till marknaderna och produktiviteten. De låga lönerna i många u-länder uppvägs ofta av en högre produktivitet i i-länderna. Däremot växer många av dessa länders marknader mycket snabbt, och lockar därför till sig investerare. Men det har ofta en gynnsam effekt på företagens hemländer i den ”gamla” världen, eftersom tillväxten öppnar nya exportmarknader.
I själva verket rymmer globaliseringen stora fördelar, både för ekonomierna som helhet och för de enskilda.
• Mer handel och smidigare resursflöden normalt sett innebär att ekonomiernas tillgångar fungerar bättre och växer mera.
• De öppna kapitalmarknaderna betyder att spararna får bättre utdelning på sina pengar. Det gynnar inte minst löntagarnas pensionsfonder.
• Arbetsmarknadens öppenhet ger fler och fler människor möjlighet att skaffa nya erfarenheter och att bosätta sig där de har lust. Var femte svensk student tillbringar minst ett år av sina studier utomlands – det är bra både för dem och för landet.