Någon tar dina pengar varje månad. En tredjedel sker helt öppet. Men nästan lika mycket tas från din arbetsgivare utan att du märker det. När du går till affären och ska handla, är det någon där igen som tvingar handlaren att ta extra betalt. Och vill du göra något särskilt roligt kan du räkna med att en extra peng tas in av den ansiktslöse inkasseraren.
För länge sedan insåg politikerna att folket skulle bli arga om de märkte hur mycket pengar de tog in i skatt. Därför dolde de "arbetsgivaravgifter" och "sociala avgifter" för de anställda och tog pengarna direkt från arbetsgivaren. Smidigt för politikerna, som har höjt skatterna kontinuerligt sedan dess.
Här i Östergötland höjdes detta år landstingsskatten. Det är inte så lätt att märka det, när pengarna snabbt och lätt glider in i landstingets kassa istället för in i våra plånböcker. Den som har minsta insikt i politik vet att pengar riskerar att gå förlorade i en så stor organisation. Om ingen bryr sig kan man vara bombsäker på att det slösas.
Alliansen under Fredrik Reinfeldt började med att sänka skatterna genom jobbskatteavdraget. Inte huvudsakligen för att folk har rätt till sina pengar, utan för att det var samhällsekonomiskt riktigt. Nu verkar man helt ha tappat intresset. Lite mindre än hälften får räcka för Svensson om Alliansen får bestämma.
För det röda laget har skattehöjningar ett egenvärde. Nu argumenterar de inte ens. Likt zombies smyger de rödgröna igenom skattehöjningar.
Särskilt pikant är det att de rödgröna nu slopar skatteavdraget för att ge till välgörenhet. Om Socialdemokraterna får bestämma ska välgörenhet ges av en grå byråkrat. Stadsmissionen i Linköping kommer få stå tillbaka när regeringen tar av deras pengar. Den våg av välgörenhet som sveper över Sverige kommer mattas av. Man skulle kunna skoja om det om det inte var så nedrigt.
Ayn Rands bok "Och världen skälvde" (1957) utspelar sig i en dystopisk stat med massiva skatter och regleringar. Huvudpersonerna kämpar på. De gjuter stål och bygger järnvägar. När skatter och regleringar hindrar dem jobbar de hårdare och hårdare.
Det är svårt att inte dra paralleller till dagens Sverige. Eftersom vi inte ser hur mycket som tas ifrån oss varje månad gnetar vi på för den slant vi får behålla. Goa staten låter ju oss trots allt behålla nästan hälften av våra pengar!
Borgerligheten protesterar höviskt. En väl genomarbetad rapport släpps med tjusiga diagram. En diskret näve knuten i fickan. Ett jobbskatteavdrag, kanske. En avskaffad värnskatt en bit ned på prioriteringslistan.
För att medborgarna ska få mer frihet måste det till mer än så. Låt oss inspireras av vänsterns revolutionsromantik. Låt oss göra upp med idén om den goda och omvårdande svenska staten. Se istället den ansiktslösa inkasseraren som lever hälften av våra liv åt oss. Och bli arg.
Det är förståeligt att skatt måste tas in, men när omfattningen är så stor som i Sverige är det inget annat än omoraliskt.
De flesta svenskar tror att de betalar runt 30 procent i skatt. Det låter som en bra början. Ett annat samhälle är möjligt.