En överklassfamilj får under julglöggen ett oväntat besök. En "såsse" kommer och söker namnunderskrifter för en flyktingförläggning. Såssen biter snobben som infekteras och blir en sossezombie.
Plötsligt vill alla borgarbrackor äta korv i ugn, skandera slagord och klä sig i grått.
Detta händelseförlopp utspelar sig i humorgruppen Grotescos utmärkta andra säsong. I dagarna kan dock inget annat sägas än att skrattet fastnar i halsen. Zombieviruset har nämligen spridit sig ut i verkligheten.
Villaägarnas riksförbund har gjort en film om Stefan Löfvens löftesbrott om rotavdraget. Inför valet lovade han att rot inte skulle röras, men nu sänks det. När Stefan Löfven frågas ut om detta inte är ett löftesbrott svarar han helt sonika: "Det spelar ingen roll." Att bryta vallöften är något historiskt sett ovanligt i Sverige. Men regeringen Löfven bryter vallöften som om det var det naturligaste i världen.
Sossarna håller dock vissa löften. Nu avskaffas den bortre parantesen i sjukförsäkringen. Sjuktalen är redan galopperande, och regeringen väljer nu att elda på denna utveckling. I Socialdemokraternas drömsamhälle är de sjuka inte rehabiliterade, de hasar framåt in i förtidspension.
Socialdemokraterna står för höga ingångslöner. Dessutom lever partiet kvar i den tid då man jobbade femtio år på en arbetsplats, ingen ska få sparken. Summa summarum är de yttre gränserna öppna, men de inre stängda.
Så var det frågan om bostäder. Priserna på hyresrätter är reglerade, och som alltid med prisreglering innebär det köer och brist. Ett halmstrå som regeringen griper efter är Mehmets Kaplans (MP) modulboenden. Tyvärr är inte svindyra byggbaracker någon lösning.
Även Alliansen har infekterats av zombieviruset. De kan försöka stoppa sossarnas galenskaper, men väljer istället att medverka. De tvingar Stefan Löfven att söka stöd hos Jonas Sjöstedt (V) och driver hela Sverige vänsterut. När Alliansen kritiserar Stefan Löfven är det inget annat än ett spel för galleriet.
Socialdemokraterna hade sin storhetstid i mitten av 1900-talet. Framemot 1970-talet sjöng vitaliteten på sista versen och nu kan den inte längre beskrivas annat än som ett levande lik. Håglöst och utan engagemang dras vi alla in i zombiesamhället, flytandes med strömmen eller ännu hellre levandes på bidrag.
Frun i Grotescos sketch tar till slut död på alla zombies. Tittar man i opinionsmätningarna ser det ut som att detta också händer de politiska levande döda. Det som sker nu är inget annat än politisk splatterfilm.
Det är ett knivigt läge i politiken. Då är det skönt att få distans och kunna skratta. Grotesco kommer snart med en ny säsong.