Det svenska politiska systemet är byggt på positiva rättigheter. Människor anses ha rätt till olika saker, som skolgång, sjukvård och annat. Sveriges politiker har slagit fast att alla människor som tar sig till Sverige och som uppfyller vissa kriterier har rätt att bli medborgare.
Människor som bor i fattiga länder har en möjlighet till ett dramatiskt mycket bättre liv i Sverige. Här har de möjlighet till livslång försörjning, sjukvård och kanske även att kunna ta hit sin familj. Skulle de få avslag på sin asylansökan finns ändå möjligheten att leva gömda i Sverige. De kan få vård och deras barn får gå i svensk skola.
Systemet skapar incitament att ta enorma risker, som att åka över ett stormigt medelhav eller smuggla sig på en lastbil genom Europa.
Kriget i Syrien spelar roll, men inte så stor som framkommit i media. Miljoner och åter miljoner människor världen över uppfyller våra kriterier för asyl. De har nu fått bättre möjligheter att ta sig till Sverige, sedan EU:s gränskontroller luckrats upp. När fler och fler tar chansen att komma till Sverige så ökar följaktligen kostnaderna.
Alla svenska partier från vänster till höger vill se ett oerhört högt skattetryck. Man kan kalla detta för socialdemokrati, socialliberalism eller konservatism men det är i grunden inget annat än socialism. Lägg därtill att enigheten varit närmast fullständig om att invandringen ska vara nästintill fri. Problemet med en välfärdsstat och asylrätten är dock att man inte kan ha fri invandring.
”Allt åt alla” är en revolutionär förening i Malmö som har engagerat sig för de flyktingar som nu kommer till Sverige. Den 16:e september uttalade sig deras talesperson Kalle Jonzon i Sydsvenskan: "Våra resurser är slut, både vad gäller aktivister och ekonomiskt”.
Margaret Thatcher sa en gång något mycket vist: “The problem with socialism is that you eventually run out of other people's money”. Sällan har väl detta blivit mer konkret illustrerat.
Vi har haft välstånd så länge att många har glömt vad som gjorde det här landet rikt. Tidigt på 1900-talet hade vi en fri ekonomi med låga skatter. Då grundades de flesta av våra stora företag, och landet blev rikare och rikare. Men successivt ökade skatterna, och tillväxten minskade.
De politiska systemen påverkar människor. Om det inte lönar sig att jobba kommer vi heller inte att göra det. Om vi kan vara lediga vill vi nog gärna vara det. Dagens unga tänker inte på samma sätt som de som byggde Sverige rikedom.
För mig som liberal finns en väg framåt - större individuell frihet och större ansvar för alla att försörja sig själv. Ett politiskt system som bygger på självförsörjande är ett bra samhälle både för nya och gamla svenskar. De som vill ha en omfattande välfärdsstat och fortsatt hög flyktinginvandring är dock svaret skyldig. Allt åt alla är en utopi.