Thomas Gür: Thomas Gür: Dubbla måttstockar om mördande ideologier

För en tid sedan offentliggjordes en ”nyhet” som fick omfattande spridning i svenska medier, och som berättade att statsminister Stefan Löfvens biologiska morfar, som han aldrig träffat, hade varit aktiv nazist fram till sin bortgång för mer än 60 år sedan. Enstaka kända personers kopplingar till nazismen under deras ungdomstid, är ett återkommande element i svensk medierapportering.

Nästan utan undantag ges det referenser till sådana sakförhållanden när det skrivs mer omfattande artiklar eller görs etermedieinslag om namn som Ingvar Kamprad, Per Olof Sundman eller Ingmar Bergman. Detta obeaktat om de, som Sundman, höll inne med sina tidigare politiska sympatier under hela sitt liv, eller som Kamprad, som i offentligheten återkommande behandlat detta i beklagande termer.

Journalisten Kjell Albin Abrahamsson framhöll nyligen på ett seminarium på Magasinet Axess just detta mönster och kontrasterade det mot ett annat av exakt motsatt slag: Många fler offentliga personer har varit aktiva kommunister i unga år inom organisationer och sekter som hyllat massmördare som Lenin, Trotskij, Stalin, Mao eller Hoxha. När såg man senast i en artikel om till exempel Socialdemokraternas tidigare partisekreterare, den tidigare ministern och numera europaparlamentarikern Marita Ulvskog, att hon varit aktiv i Kommunistiska Förbundet Marxist Leninisterna, som hade Stalin och Mao som ledstjärnor? Ulvskog är ett av kanske hundratals exempel.

Men givetvis ska inte omvärlden behöva påminnas om att människor som lämnat totalitära ideologier bakom sig, en gång i tiden befunnit sig i dessa ideologiska träskmarker, varje gång som de omnämns i medierna. Dock handlar det likväl om dubbla måttstockar. Medan det anses vara medialt intressant att Stefan Löfven hade en biologisk morfar som var nazist för mer än sextio år sedan, går i dag levande offentliga personer i stort fria att behöva svara på frågor om sitt pågående aktiva engagemang i kommunistiska sekter.

De kanske två mest uppenbara exemplen är den folkkäre skådespelaren Sven Wollter och huvudtränaren för Sveriges damlandslag i fotboll, den så populära Pia Sundhage. Bägge är aktiva medlemmar i Kommunistiska Partiet, tidigare mer känt under förkortningen KFML(r)/KPML (r) – ett parti som hyllar Stalin och backar upp den mest bisarra och repressiva av kommunistdiktaturer, Nordkorea.

De dubbla mediala måttstockarna kom kanske fram allra tydligast när Sundhage och Erik Hamrén, förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll, lät sig fotograferas i Almedalen med ett fotbollslag från Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen i somras. Såväl Sundhage som Hamrén fick frågor om det politiskt lämpliga i detta tilltag och tvingades till offentlig avbön. Dock fick Sundhage samtidigt inga som helst frågor om sitt medlemskap i ett parti som hyllar en av historiens största slaktare.

I svensk offentlighet kan man således gilla massmördare och fortfarande vara folkkär. Men då måste mördaren ha varit kommunist.